Efter allt

Nu ligger jag efter i mitt skrivande. Återigen brist på tid. Men nu ska jag, nej, MÅSTE jag skriva av mig.

Jag har precis kollat på fotboll. Eller var det fotboll? Jag och pappa satt åtminstone i soffan, det är nog allt jag minns. Men någonting biter mig i bakhuvudet och innanför skinnet.. kan det vara hjärtat som svider? Jo jag tror det. Någon sa att det var Arsenal - Tottenham jag såg på.
Ajuste.. den matchen. 2-0, läget ser stabilt ut och man tror på ett 3-0 mål och att matchen ska dödas precis som i derbyt förra året. Bland de bästa halvlekarna jag sett, Vaart var frustrerad, Bale syntes inte till. Tror nog han satt sig på första raden med sina kompisar hemifrån som så vänligt kommit på besök för att se sin gamle vän spela i ett så himla bra lag. Halvtidsnacket: " Jaa för vi vet ju redan nu att Arsenal vunnit det här höhö" Vem säger något sånt? Mot Spurs i ett derby. Självmord på hög nivå, men innerst inne kände vi nog flesta det. 
Andra halvlek börjar som första sluta men Tottenham ser lite mer pigga ut medan Arsenal lunkar omkring och bollar som vanligt. Vips 2-1. Va, vänta nu vad hände? Bale who? Juste.. alla kom tillbaka till verkligheten. Men inte Arsenalspelarna. Arshavin sprang omkring lite lojt precis som vi är vana vid att se han, Chamakh vann inte en nickduell och misslyckades med sitt friläge mot Gallas. Har inte grabben någon fart i benen?


Arsenal fortsatte lika lojt och Song drog ner Modric en bit utanför straffområdet, och vi önska att han dragit ner han 4 meter bakåt i plan. Frisparken slås och alla ropar. Straff! Reprisen visar att Fabregas är uppe och vädrar sina armar och hoppas på någon slags förståelse för domarn. Återkommer till det senare. 2-2 på straff. Härligt det här med spänning och vi är ju alla så glada att Strömberg tycker att matchen är intressant!


Fortsatt sovande förutom på Clichy som verkar vara den enda som lever, och Wenger som byter in spelare hit och dit samtidigt som flaskor och vatten kastas runt avbytarbänken. Vad tänkte vi fans? "Not again.." 2-3. Kaboul. Stor fransman emot lille taniga Fabregas och glasmannen Persie. 


Efter matchen tänker jag på en del saker. Torsken gör så ont men det är inte bara förlusten isig. Utan Arsenal isig, deras attityd, deras inställning och vilja. Första målet: GÅ IN I SITUATIONEN. Nicka bort den så vips är problemet borta. Andra målet: Fabregas? Kapten? Jag kritiserar inte Fabregas speciellt ofta även om jag har ett litet extra öga på honom efter Barcasnacket i somras, men nu på senare tid vet jag inte vad som hänt med han. Idag försökte han avgöra med varje pass han skulle slå och när det inte gick höll han i den hur länge som helst och inget hände. Han gav de 2-2, han gav de ett steg in i matchen och hur leder han sitt lag? Vad är det för kapten som har den dåliga inställningen. 
Vad är det för inställning av hela laget. Jag kollar på individerna och ser Clichy, Sagna och Song som verkligen krigar och vill vinna. Det är bara så hemskt att se på när halva laget inte verkar bry sig, eller inte tar den där extra löpningen för att skapa yta åt sig själv eller något annan. I ett derby, i underläge och man pratar om ligatitel.


Tänk inte på ligatiteln, försök inte ens se så långt. I andra halvlek ger Arsenal upp, som om de är nöjda och självsäkra och tror att lite bollande ska få motståndarna på fall. Patetiskt dåligt tycker jag och jag känner mig sviken av min andra halva som tyvärr förstört den här helgen. Fan för det här. 
Peace.