Jag har känt mig bitter idag. Så otroligt bitter. Men jag vill utstråla min glädje och få er att tvivla på min bitterhet.
Arsenal är i Lugacupfinal! En FINAL! På Wembley där den senaste titeln togs. Nu ska det skrivas historia, om en månad nästan exakt står vi enade under samma tak, fattiga som rika men med de röda och vita färgerna som klär oss så prydligt. Cupen ska hem och det spelar ingen roll vilka som står på andra sidan. Hela laget ser så motiverade ut, jublet vid målen igår, Fabregas lättnad som nästan fyllde ögonen med tårar. Det är så underbart! Smutskasta ligacupen hur mycket ni vill, det är en titel och som Wilshere m.fl. (bl.a. mig själv) sagt, så kan ligacup guldet vara starten på flera titlar. Kanske redan denna säsong. I februari spelar Arsenal troligtvis 5e omgången av FA-Cupen om det går som det ska i helgen, CL-åttondel mot Barcelona och Ligacupfinal samtidigt som vi jagar United i toppen. MITT i smeten är jag där för att heja och jubla. Vilken månad vi har framöver.
Jag blev sådär otroligt positivt påverkad nu känner jag. Det är fanimig fantastiskt kära vänner.
Film med lite känslor.
Our commitment and passion, our battle and our believe.
onsdag 26 januari 2011
tisdag 25 januari 2011
Skräck är människans största styrka
Oj vilket skrivhumör man är på! Med plugg jagandes i arslet gör man allt för att undvika det, så känner jag just nu. Detta blir en snabbis.
Dzeko.. Dzeko Dzeko Dzeko. Skräck är bara förnamnet för denna bosnier som kan göra precis hur han vill med försvarare, det har vi sett i Bundesliga och jag har alltid sett det som en stenhård liga med starka lag, offensivt för det mesta. Tyskarna är rakt på sak, inget krångel och kör bara. Det såg vi inte minst av Tyskland i VM mot England och Argentina fram tills nerverna faktiskt visade sig mot Spanien. Dzeko var det ja, titta jag försöker t.o.m. rymma från mitt eget blogginlägg.
Jag är glad att Arsenal inte möter city mer denna säsong, dock tror jag Arsenal hade med ett tredje möte bara kunnat vinna med tanke på hur det såg ut sist. Men samtidigt så har City nu en av världens bästa anfallare och det kan nog få säga något emot. Han har inte spelat på den stora scenen så att säga men har gjort mål i matcher mot United på trafford och har dominerat i Bundesliga. PL är mycket hårdare men han har allt för att lyckas som spets där framme. Med Tevez bredvid sig är de tillsammans ett uttav världens farligaste anfallspar.
Framtiden
Jag slänger lovord hit och dit, men jag menar det. Cred till Chamakh men om Arsenal haft Dzeko i laget hade det varit ytterligare en spelare som på egen hand kan avgöra. Van Persie har varit en sån spelare, Fabregas med och även Nasri har tagit det klivet. Dzeko ser jag inte endast som target men som en komplett anfallare, som inte bara spelar vidare men han kan skjuta, dribbla och är relativt kvick i fötterna. Vid 24 års ålder har han absolut gjort rätt val att komma till PL till en klubb som inom kort kommer slåss bland de allra bästa lagen i Europa. Ni vet min pesssimist angående pengar och City. Men Dzeko kommer tillföra skräck i lagen och det måste köpas från framförallt Chelsea och United i sommar som börjar få lite kött på benen, lite för mycket om man säger så.
Jag gissar på att englands nya stjärna gör 10 mål o 6 assist under denna vår. Det är så många poäng Arshavin fick under sin första vår. Vi får se hur det står sig. Underskatta inte denna man, jag har absolut inte överskattat han och det står jag för.
Har ni inte sett denna underbara fotbollsspelare så får ni lite godis här.
Dzeko.. Dzeko Dzeko Dzeko. Skräck är bara förnamnet för denna bosnier som kan göra precis hur han vill med försvarare, det har vi sett i Bundesliga och jag har alltid sett det som en stenhård liga med starka lag, offensivt för det mesta. Tyskarna är rakt på sak, inget krångel och kör bara. Det såg vi inte minst av Tyskland i VM mot England och Argentina fram tills nerverna faktiskt visade sig mot Spanien. Dzeko var det ja, titta jag försöker t.o.m. rymma från mitt eget blogginlägg.
Jag är glad att Arsenal inte möter city mer denna säsong, dock tror jag Arsenal hade med ett tredje möte bara kunnat vinna med tanke på hur det såg ut sist. Men samtidigt så har City nu en av världens bästa anfallare och det kan nog få säga något emot. Han har inte spelat på den stora scenen så att säga men har gjort mål i matcher mot United på trafford och har dominerat i Bundesliga. PL är mycket hårdare men han har allt för att lyckas som spets där framme. Med Tevez bredvid sig är de tillsammans ett uttav världens farligaste anfallspar.
Framtiden
Jag slänger lovord hit och dit, men jag menar det. Cred till Chamakh men om Arsenal haft Dzeko i laget hade det varit ytterligare en spelare som på egen hand kan avgöra. Van Persie har varit en sån spelare, Fabregas med och även Nasri har tagit det klivet. Dzeko ser jag inte endast som target men som en komplett anfallare, som inte bara spelar vidare men han kan skjuta, dribbla och är relativt kvick i fötterna. Vid 24 års ålder har han absolut gjort rätt val att komma till PL till en klubb som inom kort kommer slåss bland de allra bästa lagen i Europa. Ni vet min pesssimist angående pengar och City. Men Dzeko kommer tillföra skräck i lagen och det måste köpas från framförallt Chelsea och United i sommar som börjar få lite kött på benen, lite för mycket om man säger så.
Jag gissar på att englands nya stjärna gör 10 mål o 6 assist under denna vår. Det är så många poäng Arshavin fick under sin första vår. Vi får se hur det står sig. Underskatta inte denna man, jag har absolut inte överskattat han och det står jag för.
Har ni inte sett denna underbara fotbollsspelare så får ni lite godis här.
En stor dag för en liten supporter
Jag sitter här med en liten oro och nervositet inför kvällens match. Arsenal möter Ipswich hemma i Ligacupens semifinal. På pappret ser det ut som hundskit i jämförelse med vad man kunde ha förväntat sig av en match som avgör vilket lag som står i Finalen på Wembley om dryg en månad. Men vinst är ett måste och som jag nämnt tidigare blir det mycket tuffare än att gå ut på Emirates och bara leka lite boll, förhoppningsvis har våra kära fotbollspross i den rödvita tröjan också förstått det.
Troligtvis blir det stor rotation och jag hoppas på att Chamakh spelas för det kommer komma många inlägg, då jag förväntar mig ett försvarrspel med taktisk inriktning "Gubbar, här har vi Berlinmuren, sträva efter det. Den Kinesiska muren är helt okej den med, då den fortfarande står upp. Men de där nazisterna, de var jävligt hårda de." Hursomhaver, Chamakh ska göra mål. Och jag vill se en jävla krigarinsats av han. Nasri vill jag också ha, och vila Fabregas så vår fransman får trolla lite. In med Lansbury också tack. Han skulle nog vara en spelare som kommer in och dominerar en sån här match.
Jag tror på:
--------Scszesny
Eboue Djourou Koicelny Gibbs
--Denilson Fabregas Wilshere
-Bendtner Chamakh Arshavin
Jag brukar vara OTROLIGT dålig på att tippa 11or men kanske kan jag få 7-8 rätt av 11 iaf?
COMON YOU GUNNERS! Jag smäller på med 4-0. Chamakh, Fabregas 2 och Persie kommer nog in och stänker in en han med. Wigan var en lekstuga, men jag tror på bättre försvarrspel. Dubbelmoral? Yes, jag känner mig på ett sånt humör.
Troligtvis blir det stor rotation och jag hoppas på att Chamakh spelas för det kommer komma många inlägg, då jag förväntar mig ett försvarrspel med taktisk inriktning "Gubbar, här har vi Berlinmuren, sträva efter det. Den Kinesiska muren är helt okej den med, då den fortfarande står upp. Men de där nazisterna, de var jävligt hårda de." Hursomhaver, Chamakh ska göra mål. Och jag vill se en jävla krigarinsats av han. Nasri vill jag också ha, och vila Fabregas så vår fransman får trolla lite. In med Lansbury också tack. Han skulle nog vara en spelare som kommer in och dominerar en sån här match.
Jag tror på:
--------Scszesny
Eboue Djourou Koicelny Gibbs
--Denilson Fabregas Wilshere
-Bendtner Chamakh Arshavin
Jag brukar vara OTROLIGT dålig på att tippa 11or men kanske kan jag få 7-8 rätt av 11 iaf?
COMON YOU GUNNERS! Jag smäller på med 4-0. Chamakh, Fabregas 2 och Persie kommer nog in och stänker in en han med. Wigan var en lekstuga, men jag tror på bättre försvarrspel. Dubbelmoral? Yes, jag känner mig på ett sånt humör.
onsdag 19 januari 2011
En cupdröm som måste leva vidare
Ikväll spelas omspelet i Fa-Cupen mellan Arsenal och Leeds United. Arsenal måste vinna, så enkelt är det. Arsenal har det självklart svårt mot Leeds eftersom det är på deras hemmaplan, men samtidigt så har Arsenal spelat betydligt tuffare bortamatcher denna säsong och Leeds som spelar i The Championship borde inte bli mycket svårare även om motivationen för de mindre lagen i FA-Cupen är otroligt stor.
Arsenal kan gå och vinna cupen iår. Det tror både jag och många fler på och förhoppningsvis åker ett par storlag ut innan vi står i semifinalen på Wembley. Men för att vinna cupen måste Gunners ta sig förbi Leeds. Jag hoppas på en 3-0 vinst där Persie gör två av målen och Nasri det tredje. Jag anser att Wenger behöver mönstra en stark elva och verkligen visa hur mycket cupen betyder för han, för den betyder förjävla mycket för oss supportrar.
Jag hoppas på följande elva:
------------Szczesny
Eboue-Djourou-Kosichelny-Gibbs
----Fabregas-Wilshere-Song
-----Walcott-Persie-Nasri
Möjligtvis att Arshavin och Chamakh får spela från start, alternativt Denilson istället för Song. Men med tanke på Denilsons senaste prestationer tror jag inte på han för fem öre. Jag gillar Gibbs och anser att på en bra dag är han bättre än Clichy, dessutom har vår engelsman ett skott att tala om och lever inte bara på sin snabbhet i defensiven. Inläggen är förövrigt bättre de med, men det är nästan så jag skulle platsa bättre för den rollen än Clichy.
Jag hoppas på att Ramsey gör ett inhopp oavsett matchbild. Det har sjäövklart varit fokus på Wilshere och Nasri de senaste månaderna men Ramsey kan komma som en underdog och göra en riktigt bra vår med starka inhopp. Arsenal måste behålla walsaren och samtidigt spela in han i startelvan, precis som med Wilshere och när Fabregas packar sina väskor och går vidare i karriären har Arsenal sin framtid i dessa två britter, tillsammans med Nasri.
Arshavin vill jag inte ens se om det är så bara i 2 min. Han har varit lat, nonchalant och varit ur form. Jag har alltid varit skeptisk till ryssen på ett sätt, för han ser så loj ut men brukar oftast lyckas på ett eller annat sätt. Men på sista tiden tycker jag han drar ner tempot när han får bollen för att sedan sjabbla bort den.
Jag tror att Arsenal vinner med 3-0 OM Arsenal gör mål i början av första halvlek. Annars blir det en krigarinsats från Leeds som vinner med 1-0 med ett mål i 45:e minuten.
Nu ska jag fortsätta med mitt kära matteplugg. Matchen sänds kl 21 i Viasat fotboll eller streamas på t.ex. http://www.myp2p.eu/index.php?part=sports COMON YOU GUNNERS!
Arsenal kan gå och vinna cupen iår. Det tror både jag och många fler på och förhoppningsvis åker ett par storlag ut innan vi står i semifinalen på Wembley. Men för att vinna cupen måste Gunners ta sig förbi Leeds. Jag hoppas på en 3-0 vinst där Persie gör två av målen och Nasri det tredje. Jag anser att Wenger behöver mönstra en stark elva och verkligen visa hur mycket cupen betyder för han, för den betyder förjävla mycket för oss supportrar.
Jag hoppas på följande elva:
------------Szczesny
Eboue-Djourou-Kosichelny-Gibbs
----Fabregas-Wilshere-Song
-----Walcott-Persie-Nasri
Möjligtvis att Arshavin och Chamakh får spela från start, alternativt Denilson istället för Song. Men med tanke på Denilsons senaste prestationer tror jag inte på han för fem öre. Jag gillar Gibbs och anser att på en bra dag är han bättre än Clichy, dessutom har vår engelsman ett skott att tala om och lever inte bara på sin snabbhet i defensiven. Inläggen är förövrigt bättre de med, men det är nästan så jag skulle platsa bättre för den rollen än Clichy.
Jag hoppas på att Ramsey gör ett inhopp oavsett matchbild. Det har sjäövklart varit fokus på Wilshere och Nasri de senaste månaderna men Ramsey kan komma som en underdog och göra en riktigt bra vår med starka inhopp. Arsenal måste behålla walsaren och samtidigt spela in han i startelvan, precis som med Wilshere och när Fabregas packar sina väskor och går vidare i karriären har Arsenal sin framtid i dessa två britter, tillsammans med Nasri.
Arshavin vill jag inte ens se om det är så bara i 2 min. Han har varit lat, nonchalant och varit ur form. Jag har alltid varit skeptisk till ryssen på ett sätt, för han ser så loj ut men brukar oftast lyckas på ett eller annat sätt. Men på sista tiden tycker jag han drar ner tempot när han får bollen för att sedan sjabbla bort den.
Jag tror att Arsenal vinner med 3-0 OM Arsenal gör mål i början av första halvlek. Annars blir det en krigarinsats från Leeds som vinner med 1-0 med ett mål i 45:e minuten.
Nu ska jag fortsätta med mitt kära matteplugg. Matchen sänds kl 21 i Viasat fotboll eller streamas på t.ex. http://www.myp2p.eu/index.php?part=sports COMON YOU GUNNERS!
Svenskafans here i come!
Jag har suttit och finulat på en ansökan till Arsenals redaktion som skribent. Jag skickade in den igårkväll och jag tänkte att jag skulle lägga upp texten jag skrev här. Det är en resekrönika kan man säga. Innehåller lite av det mesta. Jag är väldigt nöjd faktiskt och hoppas att de hör av sig! Sista datumet är den 31:a så jag antar att de inte hör av sig förrän dess. Men here it is.
Den rödvita tröjan för oss samman
Vi är alla ett med Arsenal, och vi delar alla vår kärlek till laget på olika sätt. Jag har vidgat mina vyer och kommit fram till att den kärlek ser jag som tydligast när jag står bredvid mina bröder och systrar i det jag kallar min kyrka.
Jag hade aldrig ens tänkt tanken på att se en arsenalmatch LIVE förrän för ett par år sedan, och nu sitter jag här med biljetter till min fjärde match. Här får ni läsa om min första resa.
Jag brukade kolla på Arsenals matcher på TV när jag var 10-11 år gammal men visste sällan om det var en viktig match, om det var en cup- eller ligamatch men jag visste vilka jag hejade på. På senare år har jag suttit och vrålat av glädje eller klagat på en dålig pass som att spelaren själv hörde mig, precis som så många av oss gör. Jag kände tillslut ett behov av att se en match på plats och så blev fallet när jag i födelsedagspresent 2009 fick ett medlemskap i Arsenals klubb och en resa till London. En god vän till min pappa har på senare tid blivit ett otroligt fan av Birmingham så vi reste tillsammans för att se Arsenal-Birmingham den 17:e oktober samma höst.
Vi begav oss ganska tidigt in mot Highbury-området på matchdagen och allt kändes väldigt typiskt engelskt när vi gick igenom de lugna bostadsområdena. Efter en kort promenad såg vi Emirates på avstånd och arenan var så mycket större utifrån än vad jag faktiskt trott. De hade precis designat klart fasaden som var en fas i att ”Arsenalisera” området. Fasaden täcktes nu till stor del av gamla Arsenallegender som nu stod som ”Heroes Together”på plakat bredvid varandra, säkert 20 meter höga. Överallt gick folk omkring, klädda i rött och vitt, som inget annat fanns och det var allt från småbarn, deras föräldrar, syskon och vänner till äldre mor-/farföräldrar. Efter att ha dragit på mig min nyinköpta matchtröja kände jag mig precis som en av dem.
Efter att ha gått igenom spärrarna och in i arenans hallar fastnade min blick på väggarna där det stod minnesvärda milstolpar om gamla titlar och spelare, om the ”Invincible” säsongen 03/04 och allt möjligt som handlade om Arsenal och jag var fascinerad av att de verkligen lagt ner så mycket energi på att hålla historia och gamla legender vid liv. Jag är förbannat stolt över att vara en Gunner när jag ser hur mycket klubben värderar sina supportrar och värnar om deras bästa. Det märks även tydligt om man spanar in hemsidan och är medlem. Jag kan inte påstå att det var mycket folk som hade gått in än men jag och pappa var exalterade och därför bestämde vi oss för att gå ut och se arenan från läktarplats. Känslan av att passera genom tunneln var lite som att försöka förbereda sig för en date med en tjej du nyligen lärt känna och du går upp mot hennes ytterdörr för att knacka på. Det pirrar lite i magen samtidigt som du försöker måla upp alla möjliga känslor du kommer träffas av vid anblicken av henne och vad du ska säga till henne. När jag klev upp på det sista steget, och Arsenals dörr öppnade sig, var det inget pirr i magen längre. Det var en trygg och fantastisk känsla. Jag har sett många turistattraktioner i mitt liv, men första anblick av Emirates på insidan var något utöver det jag förväntat mig. Jag tänkte för mig själv att det måste vara en av de ståtligaste arenorna i världen, utan tvekan. Hon hade verkligen klätt upp sig för detta möte.
En liten sidohistoria handlar om att jag och pappa bokade biljetter på varsin rad men med samma stolsnummer så pappa skulle egentligen suttit precis framför mig. När mannen som hade platserna bredvid anlände muttrade han en aning när jag frågade om han var ensam eller om platsen jag satt på var upptagen. ”You can sit for now, but my mate will be here anytime soon”, blev svaret men konstigt nog kom ingen vän till han och vid matchstart var det en enda ledig stol så vitt jag kunde se bland de tusentals runtomkring.
Vi satt på den övre sektionen på långsidan, ganska nära ett av ”hörnen” med våra Birminghamvänner precis nedanför i bortaklacken. Klockan tickade på c:a 14.55 lokal tid när lagen stegade in genom spelartunneln och ut på plan. Vi ställde oss upp, applåderade och hörde i samma stund speakern välkomna alla till match följt av laguppställningarna. Sen började sången eka från sektion till sektion och det var bland det häftigaste jag varit med om, att inte bara höra sång från vissa hörn här och där, överallt fanns det supportrar enda ner i själen som sjöng. Det satt två väldigt livliga engelsmän framför oss som vid ett antal tillfällen försökte dra igång sång helt på egen hand, med inte allt för stark respons på vår sektion. Efter ett antal försök sjöng de en aning sarkastiskt; ”There’s only two men singing! There’s only two men singing!” vilket slutade i uppemot ”10 men” innan de applåderade och la ner.
Matchen var otroligt livlig och Arsenal började starkt och aggressivt. I den 16:e minuten slog min personliga favorit till, ”glasmannen” Robin Van Persie som elegant la in 1-0 och arenan var i extas. Jag minns hur jag hoppade upp och blev lika glad som ett barn på julafton. Jag kände att jag inte var den enda som upplevde samma glädje. När Birmingham gjorde mål delade alla samma tystnad, samma frustration och svordomar och kommentarer slängdes ut från personer runtomkring, däribland de två tokarna framför oss. Men efter ett par minuters tystnad hördes ett ”C’MON YOU ARSENAL!” och resten hängde på och skrek liknande. Det skapade något slags surrande runtom sektionerna av människor, som en bisvärm som växte sig större och större. Sen kom sången tillbaka och vi var återigen fullt inne i matchen.
Arsenal vann tillslut med 3-1 efter ett sent mål av vår käre ryss Arshavin. Vi kunde glatt gå ut efter en sista blick ut över arenan, innan vi gick igenom Hihgburyområdet tillsammans med alla glada och nöjda röd & vitklädda engelsmän. Matchen var ett perfekt startskott på en förhoppningsvis framtida tradition.
Jag har känt mig ganska ensam gällande supporten för Arsenal och aldrig riktigt kunnat dela den med någon. Men att vara på plats, var som att komma till en andra familj. Man sitter där som en enhet, tillsammans delar man samma känslor och samma tillgivenhet till laget man älskar. Att sitta hemma ensam och kolla på matcherna är självklart något man gör för att se sitt favoritlag, men att åka dit för att uppleva det är något helt annat.
I religion går man till kyrkan för att be till Gud och dela sin religion med andra som känner lika starkt. Kyrkan för oss supportrar är Emirates, eller kanske din lokala pub, ett forum där du diskuterar allt kring klubben eller kanske hos en god vän som känner likadant. Jag, och många fler, lägger ner mycket tid på Arsenal, och självklart andra klubbar, och det är inte alls vilseledande att jämföra vår support med religion om man verkligen tänker efter. Religion är en kultur, fotboll en annan och när saker och ting känns osäkert har man alltid något att luta sig tillbaka mot. Arsenal är för oss något som alltid finns där, något att luta huvudet mot och som håller alla sinnen igång samtidigt. Den röda och vita färgen enar oss för att vi tillsammans delar samma passion, samma glädje vid succé och samma lidande vid nederlag.
fredag 14 januari 2011
Boring Boring City
Dagens Manchester City är inte längre klätt i blått och vitt, de är klädda med pengar som sprutar ut ur en viss schejk som sitter där och tittar runt på sitt spelbräde som ska föreställa startelvan. "Hm..." säger schejk Mansour Bin Zayed och rynkar på pannan samtidigt som han tittar till höger om spelbrädet där det ligger en stor hög med kort. Korten föreställer världens alla superstjärnor och deras namn, så Citys käre schejk kan komma ihåg namnen på alla han sett på youtube. "Ah! Han vill jag ha! Han har jag hört talas om och sett på TV. Han passar perfekt och vill säkert gå till oss utan problem.". Mancini nickar instämmande och tittar på bilden som föreställer Italiens gigant Chiellini. "Ett mycket bra val käre schejk, han har stor potential och skulle gå in direkt i vår elva. Är du nöjd?" Svarar Mancini och tar bort en av de redan överbetalda och 30 Mlj. köpta backarna från spelbrädet.
340£
"Vänta.. Han. Han vill jag ha, det är den sista, de andra får duga tills nästa transfer." "Mancini ser lite fundersam ut men kan inte annat än le när han lyfter upp bilden på Kaka och placerar på det centrala mittfältet.
Smutskastning? Överdrift? Kanske en aning, men hur man än vrider och vänder på det är ändå inte omöjligt att tänka sig hur ett möte mellan klubbens ägare och tränare går till. För några år sen hade spelare som Balotelli, Tevez, Silva m.fl. skrattat City upp i ansiktet om de kom och sa att de var klubben för dessa stora stjärnor. Nu är det inte otänkbart att se liknande spelare gå rakt in i laget för att ta plats före en annan superstjärna.
Dagens City är så annorlunda från när Svennis tog över. De var påväg uppåt, inget tvivel om det. Men jag trodde inte att det gick att skapa ett lag från scratch och på 2½ år byta ut en hel trupp mot en annan.
Pojken med guldbyxorna
I en artikel på goal tar Stefan Coerts upp hur mycket pengar City gjort av med sen deras nya ägare köpte laget för 2½ år sen. Håll i hatten för nu går det undan. "One billion pounds", 10000000000000 kr. Det är 2 miljarder i halvåret. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, för siffror som de går inte att föreställa sig. De har spenderat 340 Mlj.£ på spelarköp, 20 Mlj.£ på träningsanläggningar och arenan och sen ska man ju betala spelarlönerna, och de blir inte låga när man ska försöka locka spelare, 500 Mlj.£ har City betalat ledare och spelare på 2½ år. Sen ska vi lägga till att schejken betalade ytterligare 210 Mlj.£ för att ha tagit över klubben från början.
| Player | From | Fee (£) | Transfer period |
| Robinho | Real Madrid | 32.5 million | summer 2008 |
| Wayne Bridge | Chelsea | 10m | January 2009 |
| Craig Bellamy | West Ham United | 14m | January 2009 |
| Shay Given | Newcastle United | 7m | January 2009 |
| Nigel de Jong | Hamburg | 17m | January 2009 |
| Garteh Barry | Aston Villa | 12m | summer 2009 |
| Roque Santa Cruz | Blackburn Rovers | 16m | summer 2009 |
| Carlos Tevez | Manchester United | 25m | summer 2009 |
| Emmanuel Adebayor | Arsenal | 25m | summer 2009 |
| Kolo Toure | Arsenal | 15m | summer 2009 |
| Joleon Lescott | Everton | 22m | summer 2009 |
| Sylvinho | Barcelona | free | summer 2009 |
| Adam Johnson | Middlesbrough | 7m | January 2010 |
| Yaya Toure | Barcelona | 24m | summer 2010 |
| David Silva | Valencia | 26m | summer 2010 |
| Jerome Boateng | Hamburg | 10.5m | summer 2010 |
| Mario Balotelli | Inter | 24m | summer 2010 |
| James Milner | Aston Villa | 26m | summer 2010 |
| Edin Dzeko | Wolfsburg | 27m | January 2011 |
(NOTIS!) Kolarov finns inte med på listan och det är otydligt vad han köptes för.
Det där är alla spelare som köpts in under denna nya era. Robinho var en succe i 10 matcher för att sedan lämna för sitt hemland och sedan för Milan för knappt halva priset. Det var mer en symbolisk värvning för att visa övriga konkurrenter tror jag, men man påstod sen att man tjänat in på Robinho p.g.a. lönen man slapp betala. Gott försök, men jag tror inte de "tjänat" tillbaka speciellt mycket.
Adebayor, Lescott, Santa Cruz, Bellamy, Bridge och Given är spelare som i dagsläget knappt spelar för klubben. Bellamy är dessutom inte ens kvar, trots en otrolig säsong förra året. Adebayor, Santa Cruz, Lescott och Given sitter nog på ganska saftiga löner tillsammans och kan nog köpa många radhus i Västerort i veckan. Dessa spelare får knappt spela och man ska även lägga till Kolarov som går skadad tror/hoppas jag. Boateng har även han fått smalt med speltid, mest p.g.a. Kompanys otroliga form.
Pengar förstör inte en klubb
Jo, delvis gör de det men det är mentaliteten och moralen det skapar. Att vilja bygga ett helt nytt lag ställer självklart krav på att andra ska ut. Och med en ny ägare, ny tränare och nya ledare så förlorar klubben stor del av sitt hjärta. Spelare som Dunne och Ireland blir i princip tvungna att lämna för att inte riskera säsong efter säsong på bänken och att splasha upp med pengar på en spelare, ge han 1,5 miljon i veckan och sedan splasha upp ännu mer pengar på nästa gör att även han vill ha en hög lön, om inte ännu högre.
Jag undrar hur de ser på varandra i omklädningsrummet? Det ser fint ut på plan, men hur ser det ut i verkliga livet? Jag undrar jag.. Men så länge det går bra, de ligger 2:a i PL, kvar i Fa-Cupen och vidare i Europa Leauge, så kan tyvärr ingen säga emot de. De är bra och det går inte att förneka och det är nästan omöjligt att misslyckas med den spelartrupp de har. I slutändan kommer det en titel, följt av en annan. Det kommer bli en mörk dag och jag kan se få utanför Citys supporterkrets som kan glädjas åt det. Pengarna har förstört klubben och kommer förstöra fotbollen om det ska vara så "enkelt" att bygga upp en klubb av det.
tisdag 11 januari 2011
Guldbollen. Vart är du på väg?
Igår tog Messi emot Ballon D'Or/Fifa Word Player of the Year. Vad den nu heter så står den iaf för att Messi var bäst av alla i världen enligt världens förbundskaptener och tränare, även lagkaptener om jag inte sett fel?
Det stod mellan tre Barcelonaspelare varav de andra två bestod av Iniesta och Xavi. Stora namn men jag kände inte ett speciellt hett intresse detta år. Inte alls lika mycket som tidigare år när det känts som mer prestige. Nu stod det tre spelare från samma lag varav två från samma land och VM-vinnare Spanien.
Enligt mig förtjäna om någon den, Xavi. Efter år på toppen och absolut världsbäst på sin position de två senaste säsongerna (cred åt Lamp förra säsongen m.fl.) var Xavi värd det, för jag tror hans chanser är snart över. Men det finns flera som förtjänar det utan att ha vunnit den. Jag säger inte att Messi INTE förtjäna den, absolut inte. Han bar Barcelona på axlarna till stor del med sina assist och mål som tycktes komma från tomma luften. När han inte ville passa, drev han själv och gjorde mål som det var koner han mötte. Ibland fick han för sig att dra tre gubbar och faktiskt passa, så vips blev det mål ändå (sålänge det inte var vår käre svensk som skulle stå för målet).
Det vårt käre Gunners inte lyckades med, lyckades Inter med. Att radera ut världens bästa fotbollsspelare och även Zlatan därtill.
Inters icke vara
Inter stod för Trippeln, sen kvadruppeln och sen dikvadruppeln. Ja, ni hör själva. 5 titlar 2010 varav en Champions Leauge titel som inte på det stora hela såg sådär jättehotad ut när det väl stod för Finaldags. En viss Milito avgjorde Serie A, Italienska Cupen och Champions Leauge. Miltio hade ett halvdant VM och kom inte med på världens 23 bästa spelare för 2010. Sneijder gav Inter en extra dimension och avgjorde med flera viktiga mål och assist för att ta Inter till titlarna. Sneijder hade ett otroligt VM och med sina 5 mål slog han ut Brasilien nästan på egen hand och var sålänr på att assistera Robben till VM-Guld. Hade Robben varit kyligare hade det varit en helt annan historia. Han kom med på topp 23 men Iniesta som spelade en halv säsong innan VM, avgjorde VM för ett Spanien som knappt tagit sig igenom slutspelet, kom före. Lagspelare går inte före individuella prestationer.
VM är alltid stor för Fifas World Player, det såg vi inte minst med Cannavaro. Men fotbollsvärlden kan inte vara så blinda att de inte ser att guldbollen gick till fel adress.
Det stod mellan tre Barcelonaspelare varav de andra två bestod av Iniesta och Xavi. Stora namn men jag kände inte ett speciellt hett intresse detta år. Inte alls lika mycket som tidigare år när det känts som mer prestige. Nu stod det tre spelare från samma lag varav två från samma land och VM-vinnare Spanien.
Enligt mig förtjäna om någon den, Xavi. Efter år på toppen och absolut världsbäst på sin position de två senaste säsongerna (cred åt Lamp förra säsongen m.fl.) var Xavi värd det, för jag tror hans chanser är snart över. Men det finns flera som förtjänar det utan att ha vunnit den. Jag säger inte att Messi INTE förtjäna den, absolut inte. Han bar Barcelona på axlarna till stor del med sina assist och mål som tycktes komma från tomma luften. När han inte ville passa, drev han själv och gjorde mål som det var koner han mötte. Ibland fick han för sig att dra tre gubbar och faktiskt passa, så vips blev det mål ändå (sålänge det inte var vår käre svensk som skulle stå för målet).
Det vårt käre Gunners inte lyckades med, lyckades Inter med. Att radera ut världens bästa fotbollsspelare och även Zlatan därtill.
Inters icke vara
Inter stod för Trippeln, sen kvadruppeln och sen dikvadruppeln. Ja, ni hör själva. 5 titlar 2010 varav en Champions Leauge titel som inte på det stora hela såg sådär jättehotad ut när det väl stod för Finaldags. En viss Milito avgjorde Serie A, Italienska Cupen och Champions Leauge. Miltio hade ett halvdant VM och kom inte med på världens 23 bästa spelare för 2010. Sneijder gav Inter en extra dimension och avgjorde med flera viktiga mål och assist för att ta Inter till titlarna. Sneijder hade ett otroligt VM och med sina 5 mål slog han ut Brasilien nästan på egen hand och var sålänr på att assistera Robben till VM-Guld. Hade Robben varit kyligare hade det varit en helt annan historia. Han kom med på topp 23 men Iniesta som spelade en halv säsong innan VM, avgjorde VM för ett Spanien som knappt tagit sig igenom slutspelet, kom före. Lagspelare går inte före individuella prestationer.
VM är alltid stor för Fifas World Player, det såg vi inte minst med Cannavaro. Men fotbollsvärlden kan inte vara så blinda att de inte ser att guldbollen gick till fel adress.
lördag 1 januari 2011
En vecka av bubbel i magen
Hur smälter man julmat, julklappar, en derbyseger, ett helspäckat nyår, ett ångestfyllt kryss på en åker, alla pengar borta på svenskaspelkontot och en övertygande bortaseger mot Birmingham. Jadu. Som det ser ut nu så sitter jag och försöker skriva om det, för att sedan bege mig till min visualiserade värld i Football Manager eller kanske ett par race mot poliser och bovar på xboxen? Det är mycket att stå i nu helt enkelt. Så vi börjar någonstans.
Arsenal-Chelsea. Är spöket äntligen borta?
Arsenal har haft svårt mot storlag och har inte vunnit på 2 år mot just Chelsea. Chelsea har varit i dålig form och Arsenal har toppat sin samtidigt som de kastat bort poäng som de vore små blommor man kan plocka lite här o där. Båda lagen startade med iprincip bästa lag som var möjligt förutom den otroligt övergamle Ferreira. Wenger slängde in Djourou istället för Squillaci och vilket jobb schweizaren gjorde. Helt makalöst! Jag hittade en video senare som bara filma djourou, vilket jävla jobb. Den borde säljas till backar som Silvestre och Wes Brown.
Arsenal pressade på och visade sig vara hungriga och det hördes på publiken med. Mittfältet för Chelsea var inte alls med i defensiven tyckte jag även om Essien försökte i kunde han inte göra det på egen hand. Arsenal pressade på men Chelsea hade 1-2 farliga lägen som hade kunnat vänt matchen men efter 20-25 min och fram var det inget snack. Arsenal dominerade och kom i vågor mot Terry o Co:s straffområde. Ashley Cole är förövrigt en otroligt bra spelare, jag måste erkänna det men herregud så den killen spelar fotboll. Hursomhaver; De rödvita hade enormt tryck sista 5-6 minuterna och äntligen (ÄNTLIGEN!) gav det utdelning och 1-0 blev det efter att wilshere lagt in en boll till Fabregas i straffområdet som blir solklart fälld men spelarna fortsätter och Song skjuter iväg ett välplacerat vänsterskott i bortre hörnet! 1-0 to the Arsenal! Song som så många gånger denna säsong varit avgörande. Domaren bekräftade efter matchen att han dömt straff om inte Song gjort mål. Good for you.
Andra halvlek gick fort.. väldigt fort så håll i hatten. Arsenal ville nog aldrig att det skulle bli pause men så de visade att det inte finns någon vila på Emirates! 2-0 gick snabbt. Persie fick en pass och fick 1.. 2.. 3 spelare på sig och låg och fumla, rulla rund och dansa charader med de blåa tills (malouda?), av misstag, passar walcott helt ren och i sista sekund så lägger han en pass åt sidan till captain som enkelt rullar in 2-0 i öppen kasse. 3-0 kom snabbt efter i ett liknande läge där Fabregas får bollen på mitten och har Ivanovic och Terry emot sig och Walcott på utsidan. Med en perfekt yttersida-djupledspass till Walcott ställs engelsmannen fri igen och avslutar kyligt i bortre hörnet och målchesten! Den sa allt. All glädje. Den skrek "Äntligen!". Chelsea fick in 3-1 och pressade på men nu i efterhand när man ser på det stora hela var Chelsea aldrig riktigt nära förutom ett par halvlägen som blossades upp av hettan i matchen.
Glädjen var enorm och nu slipper vi Chelsea och United kommer inte förrän i slutet av säsongen. City är nästa vecka som för tillfället ligger 2a och jag ångrar lite att jag inte köpte biljetter dit. Men det får bli till ett senare tillfälle. Nu klarar varken jag eller ni av mer idag. Så vi säger hej så länge mina vänner.
Arsenal-Chelsea. Är spöket äntligen borta?
Arsenal har haft svårt mot storlag och har inte vunnit på 2 år mot just Chelsea. Chelsea har varit i dålig form och Arsenal har toppat sin samtidigt som de kastat bort poäng som de vore små blommor man kan plocka lite här o där. Båda lagen startade med iprincip bästa lag som var möjligt förutom den otroligt övergamle Ferreira. Wenger slängde in Djourou istället för Squillaci och vilket jobb schweizaren gjorde. Helt makalöst! Jag hittade en video senare som bara filma djourou, vilket jävla jobb. Den borde säljas till backar som Silvestre och Wes Brown.
Arsenal pressade på och visade sig vara hungriga och det hördes på publiken med. Mittfältet för Chelsea var inte alls med i defensiven tyckte jag även om Essien försökte i kunde han inte göra det på egen hand. Arsenal pressade på men Chelsea hade 1-2 farliga lägen som hade kunnat vänt matchen men efter 20-25 min och fram var det inget snack. Arsenal dominerade och kom i vågor mot Terry o Co:s straffområde. Ashley Cole är förövrigt en otroligt bra spelare, jag måste erkänna det men herregud så den killen spelar fotboll. Hursomhaver; De rödvita hade enormt tryck sista 5-6 minuterna och äntligen (ÄNTLIGEN!) gav det utdelning och 1-0 blev det efter att wilshere lagt in en boll till Fabregas i straffområdet som blir solklart fälld men spelarna fortsätter och Song skjuter iväg ett välplacerat vänsterskott i bortre hörnet! 1-0 to the Arsenal! Song som så många gånger denna säsong varit avgörande. Domaren bekräftade efter matchen att han dömt straff om inte Song gjort mål. Good for you.
Andra halvlek gick fort.. väldigt fort så håll i hatten. Arsenal ville nog aldrig att det skulle bli pause men så de visade att det inte finns någon vila på Emirates! 2-0 gick snabbt. Persie fick en pass och fick 1.. 2.. 3 spelare på sig och låg och fumla, rulla rund och dansa charader med de blåa tills (malouda?), av misstag, passar walcott helt ren och i sista sekund så lägger han en pass åt sidan till captain som enkelt rullar in 2-0 i öppen kasse. 3-0 kom snabbt efter i ett liknande läge där Fabregas får bollen på mitten och har Ivanovic och Terry emot sig och Walcott på utsidan. Med en perfekt yttersida-djupledspass till Walcott ställs engelsmannen fri igen och avslutar kyligt i bortre hörnet och målchesten! Den sa allt. All glädje. Den skrek "Äntligen!". Chelsea fick in 3-1 och pressade på men nu i efterhand när man ser på det stora hela var Chelsea aldrig riktigt nära förutom ett par halvlägen som blossades upp av hettan i matchen.
Glädjen var enorm och nu slipper vi Chelsea och United kommer inte förrän i slutet av säsongen. City är nästa vecka som för tillfället ligger 2a och jag ångrar lite att jag inte köpte biljetter dit. Men det får bli till ett senare tillfälle. Nu klarar varken jag eller ni av mer idag. Så vi säger hej så länge mina vänner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)