En vecka av bubbel i magen

Hur smälter man julmat, julklappar, en derbyseger, ett helspäckat nyår, ett ångestfyllt kryss på en åker, alla pengar borta på svenskaspelkontot och en övertygande bortaseger mot Birmingham. Jadu. Som det ser ut nu så sitter jag och försöker skriva om det, för att sedan bege mig till min visualiserade värld i Football Manager eller kanske ett par race mot poliser och bovar på xboxen? Det är mycket att stå i nu helt enkelt. Så vi börjar någonstans.

Arsenal-Chelsea. Är spöket äntligen borta?

Arsenal har haft svårt mot storlag och har inte vunnit på 2 år mot just Chelsea. Chelsea har varit i dålig form och Arsenal har toppat sin samtidigt som de kastat bort poäng som de vore små blommor man kan plocka lite här o där. Båda lagen startade med iprincip bästa lag som var möjligt förutom den otroligt övergamle Ferreira. Wenger slängde in Djourou istället för Squillaci och vilket jobb schweizaren gjorde. Helt makalöst! Jag hittade en video senare som bara filma djourou, vilket jävla jobb. Den borde säljas till backar som Silvestre och Wes Brown.

Arsenal pressade på och visade sig vara hungriga och det hördes på publiken med. Mittfältet för Chelsea var inte alls med i defensiven tyckte jag även om Essien försökte i kunde han inte göra det på egen hand. Arsenal pressade på men Chelsea hade 1-2 farliga lägen som hade kunnat vänt matchen men efter 20-25 min och fram var det inget snack. Arsenal dominerade och kom i vågor mot Terry o Co:s straffområde. Ashley Cole är förövrigt en otroligt bra spelare, jag måste erkänna det men herregud så den killen spelar fotboll. Hursomhaver; De rödvita hade enormt tryck sista 5-6 minuterna och äntligen (ÄNTLIGEN!) gav det utdelning och 1-0 blev det efter att wilshere lagt in en boll till Fabregas i straffområdet som blir solklart fälld men spelarna fortsätter och Song skjuter iväg ett välplacerat vänsterskott i bortre hörnet! 1-0 to the Arsenal! Song som så många gånger denna säsong varit avgörande. Domaren bekräftade efter matchen att han dömt straff om inte Song gjort mål. Good for you.

Andra halvlek gick fort.. väldigt fort så håll i hatten. Arsenal ville nog aldrig att det skulle bli pause men så de visade att det inte finns någon vila på Emirates! 2-0 gick snabbt. Persie fick en pass och fick 1.. 2.. 3 spelare på sig och låg och fumla, rulla rund och dansa charader med de blåa tills (malouda?), av misstag, passar walcott helt ren och i sista sekund så lägger han en pass åt sidan till captain som enkelt rullar in 2-0 i öppen kasse. 3-0 kom snabbt efter i ett liknande läge där Fabregas får bollen på mitten och har Ivanovic och Terry emot sig och Walcott på utsidan. Med en perfekt yttersida-djupledspass till Walcott ställs engelsmannen fri igen och avslutar kyligt i bortre hörnet och målchesten! Den sa allt. All glädje. Den skrek "Äntligen!". Chelsea fick in 3-1 och pressade på men nu i efterhand när man ser på det stora hela var Chelsea aldrig riktigt nära förutom ett par halvlägen som blossades upp av hettan i matchen.



Glädjen var enorm och nu slipper vi Chelsea och United kommer inte förrän i slutet av säsongen. City är nästa vecka som för tillfället ligger 2a och jag ångrar lite att jag inte köpte biljetter dit. Men det får bli till ett senare tillfälle. Nu klarar varken jag eller ni av mer idag. Så vi säger hej så länge mina vänner.