Det är inte bara fotbollsproffsen som slås av trötthet och utmattning. Jag börjar känna av övergången från höst till vinter, när kylan från vinden biter i ansiktet och man vaknar upp i mörkret och ställer sig frågande till varför alarmet ringer mitt i natten. Ack så fel man har när man halvt hasar sig ut ur dunklet och slås av varje ljus man kommer i kontakt med.
Ikväll möter Arsenal Manchester City hemma på Emirates i ligacupens kvartsfinal. Det har varit, som vanligt, mycket snack kring matchen i form av vilka lag som ställer upp mot varandra och "återkomsten" för Nasri. Clichy och Touré har, sett på det stora hela, gett tillbaka allt Arsenal gett dem men Nasri ses fortfarande som en svikare och förrädare. Som snacket sett ut innan kommer varken Clichy eller Nasri vara med ikväll vilket kan ses som både bra och synd.
Wenger har alltid luftat juniorer i ligacupen och haft samma policy genom åren. Det lär inte bli någon skillnad ikväll men vi får chansen att se glimtar av vad framtiden har att erbjuda. För en gångs skull har Arsenals startelva varit relativt intakt och därför inte gett mycket utrymme till spelare som Frimpong, Chamberlain, Coquelin eller Miquel. Jag förväntar mig att samtliga startar matchen med det stora utropstecknet för Park som haft en tuff inledning på sin Arsenalkarriär. Park är tänkt som en backup till Van Persie men har, förståeligt nog, haft det svårt att anpassa sig till det engelska spelet. Jag och många fler tror högt om vår sydkorean och många rapporter säger att han ser starkt ut under träning.
Det intressanta är inte hur Arsenal startar utan hur City väljer att gå in i matchen. För 3 år sedan när Hughes stod som manager stötte man ihop i samma omgång och då möttes ynglingarna från London av en maskin på uppgång. Det ska dock nämnas att nästan ingen av den upplagan av spelare finns kvar i City. Med spelare som De-Jong, Hargreaves, Toure, Johnsson, Kolarov och även Dzeko som andrahandsval skulle de kunna starta ett City B och hamna i mitten av tabellen. Jag kan dock tro att dagens match blir tuff och jämn med två halvmotiverade lag.
In i matchen tar jag med mig ett härligt klipp från forna dagar. Sebastian Larssons frisyr tar väl priset för årtiondets snygga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar