"It was like a hippy festival of love"

Tänk er en fotbollsfilm, inramningen av en match.. Laget har en enorm press över sig och kameran filmar person efter person stående i publiken med ansiktena i händerna, alla skakar på sina huvuden. Musiken börjar dunka i bakgrunden, närbild på någon som knyter sina nya skinande fotbollsskor. Man får se en flash av domaren som gör skylten redo för byte, en träningströja som åker av, musiken tappas upp och närbild på benen av denne spelare som springer fram mot långsidan. Skylten säger #29 ut. #12 in. Ett jubel stiger sig ut över läktaren och musiken från en pampig orkester börjar dåna i bakgrunden. Legenden har återvänt, Thierry Henry springer ut på planen med stadig blick.

Det var ingen film, det var ingen dramatiskt, förutspådd rövarhistoria från någon överdramatisk bloggare. Ingen hade ens vågat förutspå ett sådant drama. "Scenen var lagd för återkomst". Oh it surley was. Var bollen än var på plan, vem som än hade den, fanns bara en enda man i tankarna. Med 12 minuter kvar, gjorde #12 Henry, i sin 12:e match mot Leeds sitt 12:e mål mot samma motståndare. Året är 2012. Dramatik up yours.

Igår sprängde Henry fotbollsvärlden, precis som han vecka in och ut gjorde för drygt 10 år sedan. Mina ord behöver inte beskriva honom, de är knappast stora nog för denna man.

Vi ska dock inte bli alltför bortblåsta av gårdagens 1-0 vinst mot Championshiplaget Leeds. Vi kan inte lägga allt vårt förtroende hos en 34-åring och att vårt andrahandsval Chamakh gjort ungefär lika mycket på ett år som Henry bemästrade på 25 minuter säger en del. Henry är på lån under sex matcher och titta vad han redan gjort. Tänk er vad en världsspelare i högsta klass skulle göra med laget? Någon som kom in direkt med sin enorma kvalité och blåste bort de andra på sin första träning.

Men åter till drömmen som får vara lite till. En arsenalbloggare som var på plats skrev följande:

"Goal 227 and our first of the night. You’ve never seen so many people hugging and back slapping. It was like a hippy festival of love.(...)Walking back to the pub was amusing because of the crazy amount of man love going on outside the ground as well. Joy is a beautiful thing. The King was back and we all loved it!"

Avslutar med målet i sig. Varje gång jag mår dåligt ska jag ta fram detta klipp. Säkert kort.