Att leva drömmen i en tid utan framtidstro

Vilket härligt klang i rubriken inte sant? Jag ska försöka tona ner den en aning men samtidigt är det precis så min värld ser ut just nu. Jag har bott i London i nästan exakt fem dagar, med två av mina bästa polare och druckit öl på kvällarna nere på lokalpubarna och vandrat gatorna i denna storstad som det vore vilken annan dag som helst. Vi har starbucks med kaffe gott som godis och butiker så långt ögat kan nå. Det är att leva drömmen.

De senaste veckorna, eller snarare månaderna har varit svåra att ta in, verkligheten har alltid legat och lurat bakom varje hörn i min fotbollsvärld men det blir alltmer tydligt vad denna verklighet innebär. Det absolut tydligaste exemplet var när vi, som vilken vanlig dag som helst, satt nere på en lokalpub och såg matchen. Puben som av en slump råkar vara en Arsenalpub med signerade tröjor uppsatta på väggarna från guldåren. Ingen var förvånad över en halvdan insats. Utanför är folk är experter, vecka in och ut, de vet hur klubben ska drivas, hur mångmiljoner ska spenderas och vad tränare ska lägga energi på. Men just nu ligger vi 7a. Detta är en tid utan framtidstro. 

Ingen får tro att jag flyttat hit för att vara närmare mitt lag, men det är en del av resan utan tvekan men jag kunde absolut inte åkt i en sämre tid. Jag tänker inte förutspå någonting men kanske, eller troligtvis, kommer denna vår forma flera år framöver för Arsenal som lag och klubb. Vi ska på match redan på lördag och det känns nervöst men jag vet att när vi stiger in på läktaren kommer det kännas som hemma igen. Jag längtar så fruktansvärt mycket. Hemmasupporten har varit fruktansvärd nu ett tag och stämningen verkar inte bli bättre. Jag hoppas andan är god på lördag trots det iskalla vädret som drar sig över vår stad.


SNART KOMMER VÅR EFTERLÄNGTADE RESEBLOGG UPP! Och yes vad jag älskar att blogga, men någon måste väl bry sig?