Det har verkligen sagt stopp för mig när jag försökt hålla denna blogg uppdaterad. Jag var verkligen fast besluten att skriva nästan dagligen men jag har inte känt att jag velat lägga energi på det. Som det ser ut just nu läser knappt ett kotte bloggen, att försöka väcka liv i den igen kommer ta för mycket energi, energi som jag ändå inte har under kommande veckorna med matcher, besök och flytt till nya lägenheten. Det är redan en helt annan vardag och så otroligt annorlunda att leva här nere med fotbollen. Dessutom känns det lagom konstigt när jag träffat flera andra bloggare här nere, som har flera tusen läsare om dagen. Samtidigt är väl inte det riktigt mitt mål, men jag har redan den andra bloggen att lägga fokus på. Så tyvärr, detta får bli ett framtida intresse, om det ens blir något i framtiden. Jag börjar känna att det är ganska lönlöst för mig att skriva här, det ger mig inte speciellt mycket om jag ska vara ärlig. Det gjorde det under hösten, men inte längre. Jag får ut allt det bara av att vara här.
Vem vet, om några år kanske jag sitter där uppe med alla andra och skriver som en tok i någon blaska på internet?
Utan att göra det dramatiskt, för det är det ändå inte, så säger jag bara tack alla vänner. Och glöm inte följa vår Londonblogg! www.3guys1London.blogspot.com
Our commitment and passion, our battle and our believe.
onsdag 22 februari 2012
torsdag 2 februari 2012
Att leva drömmen i en tid utan framtidstro
Vilket härligt klang i rubriken inte sant? Jag ska försöka tona ner den en aning men samtidigt är det precis så min värld ser ut just nu. Jag har bott i London i nästan exakt fem dagar, med två av mina bästa polare och druckit öl på kvällarna nere på lokalpubarna och vandrat gatorna i denna storstad som det vore vilken annan dag som helst. Vi har starbucks med kaffe gott som godis och butiker så långt ögat kan nå. Det är att leva drömmen.
De senaste veckorna, eller snarare månaderna har varit svåra att ta in, verkligheten har alltid legat och lurat bakom varje hörn i min fotbollsvärld men det blir alltmer tydligt vad denna verklighet innebär. Det absolut tydligaste exemplet var när vi, som vilken vanlig dag som helst, satt nere på en lokalpub och såg matchen. Puben som av en slump råkar vara en Arsenalpub med signerade tröjor uppsatta på väggarna från guldåren. Ingen var förvånad över en halvdan insats. Utanför är folk är experter, vecka in och ut, de vet hur klubben ska drivas, hur mångmiljoner ska spenderas och vad tränare ska lägga energi på. Men just nu ligger vi 7a. Detta är en tid utan framtidstro.
Ingen får tro att jag flyttat hit för att vara närmare mitt lag, men det är en del av resan utan tvekan men jag kunde absolut inte åkt i en sämre tid. Jag tänker inte förutspå någonting men kanske, eller troligtvis, kommer denna vår forma flera år framöver för Arsenal som lag och klubb. Vi ska på match redan på lördag och det känns nervöst men jag vet att när vi stiger in på läktaren kommer det kännas som hemma igen. Jag längtar så fruktansvärt mycket. Hemmasupporten har varit fruktansvärd nu ett tag och stämningen verkar inte bli bättre. Jag hoppas andan är god på lördag trots det iskalla vädret som drar sig över vår stad.
SNART KOMMER VÅR EFTERLÄNGTADE RESEBLOGG UPP! Och yes vad jag älskar att blogga, men någon måste väl bry sig?
De senaste veckorna, eller snarare månaderna har varit svåra att ta in, verkligheten har alltid legat och lurat bakom varje hörn i min fotbollsvärld men det blir alltmer tydligt vad denna verklighet innebär. Det absolut tydligaste exemplet var när vi, som vilken vanlig dag som helst, satt nere på en lokalpub och såg matchen. Puben som av en slump råkar vara en Arsenalpub med signerade tröjor uppsatta på väggarna från guldåren. Ingen var förvånad över en halvdan insats. Utanför är folk är experter, vecka in och ut, de vet hur klubben ska drivas, hur mångmiljoner ska spenderas och vad tränare ska lägga energi på. Men just nu ligger vi 7a. Detta är en tid utan framtidstro.
Ingen får tro att jag flyttat hit för att vara närmare mitt lag, men det är en del av resan utan tvekan men jag kunde absolut inte åkt i en sämre tid. Jag tänker inte förutspå någonting men kanske, eller troligtvis, kommer denna vår forma flera år framöver för Arsenal som lag och klubb. Vi ska på match redan på lördag och det känns nervöst men jag vet att när vi stiger in på läktaren kommer det kännas som hemma igen. Jag längtar så fruktansvärt mycket. Hemmasupporten har varit fruktansvärd nu ett tag och stämningen verkar inte bli bättre. Jag hoppas andan är god på lördag trots det iskalla vädret som drar sig över vår stad.
SNART KOMMER VÅR EFTERLÄNGTADE RESEBLOGG UPP! Och yes vad jag älskar att blogga, men någon måste väl bry sig?
söndag 22 januari 2012
Arsenal - United
Matcher mot United är alltid speciella, precis som Wenger poängterade ut i veckan. Många skriker revansch från matchen i augusti och jag tror det är viktigt att alla 11 visar hjärta och ger 110%, det finns ingen anledning att frukta United.
Liverpool förlorade igår, Chelsea fick oavgjort och Tottenham får förhoppningsvis råspö idag i matchen som pågår just nu. (där Bale precis bombade in 2-2 förövrigt..). Tyvärr är förutsättningarna inte de bästa idag med många skador i backlinjen men vad det verkar som är Vermaelen tillbaka och jag tror inte Wenger har råd att vila honom även om det känns osäkert. Jag tror dock att Artetas skada är större än vad man kan tro, det visade sig inte minst i Wales. Spanjoren håller ihop mittfältet, gör det enkla, tappar väldigt sällan boll och håller hela tiden bollen i rullning.
En vinst idag innebär ett otroligt lyft för laget och flera viktiga spelare är på väg tillbaka som kan få februari att blomstra som aldrig förr. Det kan väl inte gå sämre än förra året, right? Sagna, Wilshere och Gibbs är inom ett par veckor helt återställda och startklara vilket borde ge en bredd vi inte haft på månader. Dessutom borde alla tre gå rakt in i startelvan enligt mig.
Jag har varit otaggad ända fram tills nu egentligen, men med en timme kvar börjar det brännas en aning. Manchester United hemma är sällan större. Förra året blev det 1-0 och då låg vi i en ännu större dipp än nu egentligen. C'MON YOU GUNNERS!
Liverpool förlorade igår, Chelsea fick oavgjort och Tottenham får förhoppningsvis råspö idag i matchen som pågår just nu. (där Bale precis bombade in 2-2 förövrigt..). Tyvärr är förutsättningarna inte de bästa idag med många skador i backlinjen men vad det verkar som är Vermaelen tillbaka och jag tror inte Wenger har råd att vila honom även om det känns osäkert. Jag tror dock att Artetas skada är större än vad man kan tro, det visade sig inte minst i Wales. Spanjoren håller ihop mittfältet, gör det enkla, tappar väldigt sällan boll och håller hela tiden bollen i rullning.
En vinst idag innebär ett otroligt lyft för laget och flera viktiga spelare är på väg tillbaka som kan få februari att blomstra som aldrig förr. Det kan väl inte gå sämre än förra året, right? Sagna, Wilshere och Gibbs är inom ett par veckor helt återställda och startklara vilket borde ge en bredd vi inte haft på månader. Dessutom borde alla tre gå rakt in i startelvan enligt mig.
Jag har varit otaggad ända fram tills nu egentligen, men med en timme kvar börjar det brännas en aning. Manchester United hemma är sällan större. Förra året blev det 1-0 och då låg vi i en ännu större dipp än nu egentligen. C'MON YOU GUNNERS!
torsdag 19 januari 2012
Skrivfrossa
För-mycket-att-göra.
Har alldeles för lite tid för att spendera den på att skriva i bloggen, tyvärr. 10 dagar kvar tills vi reser. Så ni förstår att det är smått stressigt just nu med packning, förberedelser, pengar, biljetter hit och dit. Gud vet vad jag måste göra. Städning inte minst! Ska man vara borta i fyra månader måste städningen räknas.. Jag förväntar mig att rummet ser ut som en övergiven vind när jag kommer tillbaka, ljuset sipprar knappt igenom de igensmutsade fönstren och spindelnätet täcker större delen av möbler och vrår.
Jag kan inte förstå att vi snart åker, att jag nästnästa måndag börjar skolan för att plugga, i änden av Oxford Street, att jag kommer bo med flera andra internationella studenter och dessutom se mitt bankkonto sakta men säkert sippras ut på pengar. Det kommer bli fantastiskt!
Någonstans inser man sina begränsningar och jag måste, även om det låter ologiskt, ta tag i mitt nuvarande liv som inte ens varar i två veckor till. I'll be back before you know it.
Har alldeles för lite tid för att spendera den på att skriva i bloggen, tyvärr. 10 dagar kvar tills vi reser. Så ni förstår att det är smått stressigt just nu med packning, förberedelser, pengar, biljetter hit och dit. Gud vet vad jag måste göra. Städning inte minst! Ska man vara borta i fyra månader måste städningen räknas.. Jag förväntar mig att rummet ser ut som en övergiven vind när jag kommer tillbaka, ljuset sipprar knappt igenom de igensmutsade fönstren och spindelnätet täcker större delen av möbler och vrår.
Jag kan inte förstå att vi snart åker, att jag nästnästa måndag börjar skolan för att plugga, i änden av Oxford Street, att jag kommer bo med flera andra internationella studenter och dessutom se mitt bankkonto sakta men säkert sippras ut på pengar. Det kommer bli fantastiskt!
Någonstans inser man sina begränsningar och jag måste, även om det låter ologiskt, ta tag i mitt nuvarande liv som inte ens varar i två veckor till. I'll be back before you know it.
torsdag 12 januari 2012
Newsflash
Kort och gott. Jag hatar att prata om Silly Season, för vi står oftast där den 31 januari och blir häpna av vad som hände och det som inte hände har vi redan glömt eller skrattat tillräckligt mycket åt. Dock skrattar jag fortfarande åt Torres.
Lite krimskrams helt enkelt.
Bara så ni vet så fyllde Emil Heskey år igår. Det var stort firande runtom i världen och även jag vill sprida mina lyckoönskningar. Videon gör mig så varm i hela kroppen.
Lite krimskrams helt enkelt.
- Aly Cissokho har visat att han inte vill vara kvar i Lyon och vill lämna så fort som möjligt. Wenger har sagt att han endast vill ha ett lån men Lyon säljer för ungefär 8miljoner Euro. Inga fler har rapporterats intresserade vilket jag finner väldigt konstigt.
- På wikis hemsida uppges Nasris namn på en lagom.. opassande sida. Vad gjorde han i Frankrike egentligen? http://i.imgur.com/IDFhG.png. (legosoldat= "soldat som strider utanför hemlandet mot betalning")
- Tevez väntas bli klar för Milan.
- Samtidigt uppges Pato vara väldigt, väldigt nära PSG. Jag tror jag nämnde det för ett par veckor sedan, men nu har det kommit fram att Milan gått med på ett bud på 35 miljoner Euro för brassen. 28 miljoner nu och 7 miljoner i bonuspengar. Han ska ha fått ett kontrakt värt cirka 1,3 miljoner kronor i veckan. Väntas bli klart på fredag sägs det. Vi får vänta och se.
- Andy Carrol ska säljas tillbaka till Newcastle. Först skrevs det att de kan tänka sig ett bud på £25 miljoner och nu för £10. Tänker Wenger likadant om Nasri tro?..
- Erik Niva skrev att Rivaldo uppges bli klar för angolanska Kabuscorp. I klass med Arsenals Omanska div 2 spelare. Eller var det Uganda? Att jag ens nämner dessa länder säger en del.
- Kompany gick ut på sin facebooksida och skrev om incidenten som skedde i derbyt. Han är orolig att hans röda kort kommer skapa någon form av trend bland domarna och att fler liknande röda kort kommer delas ut. Skulle det vara något negativt? Ska dock sägas att det inte var det enda han skrev. Detta blev förövrigt ingenting: http://i41.tinypic.com/21jy78j.jpg. Fruktansvärt
- Almunia lär ruttna i klubben tills kontraktet går ut i sommar.
- En reporter twittrade att Demba Ba har ett utköpsklausul som ligger på £10 miljoner. Att ingen nappar är för mig oförståeligt. Rapporten kan dock vara felaktig.
- Arsenal hade 46 000 åskådare mot Shewburry. City hade 36 000 mot Liverpool i en Cupsemifinal. Senast ett lag som förlorade på hemmaplan i första matchen gick till final var 1987.
Bara så ni vet så fyllde Emil Heskey år igår. Det var stort firande runtom i världen och även jag vill sprida mina lyckoönskningar. Videon gör mig så varm i hela kroppen.
Spanska fotboll; Convince me
För ett par år sedan kunde jag i veckorna se flera spanska matcher på TV. Det sändes konstant matcher på TV4 Sport och jag satt där, inte speciellt intresserad av lagen men matchen isig. Högt tempo med böljande, öppen teknisk fotboll var alltid bätte än alla "jag-sitter-här-för-att-fördriva-tid"-serier. Jag märkte först igår när jag knäpte på Sevilla-Valencia hur länge sen det var jag faktiskt tittade på spansk fotboll. Jag förstod snabbt varför.
(Följande text är nästan irrelevant)
Nu ska vi inte lägga mitt sinande intresse för spansk fotboll på en faktor; faktorn att ligan är så ointressant att min förståelse för de som betalar för Canal+ är 0. Borde finnas någon procentstatistik som visar hur många av alla Canal+ abonenter som endast ser på Real/Barcelona. Vem sätter sig och kollar på Zaragoza-Mallorca om man inte är ett hängivet fan? Jag sätter mig gärna och tittar på motsvarande match i England. Dock, till Spaniens försvar så skulle jag inte göra det för Italienska matcher heller. Roma och neråt är gränsen. Men vem är jag att döma? Självklart finns det de som följer spanska ligan som det vore sin högra hand, detsamma gäller för Serie A och jag har full respekt för dem, men tycker det är sorgligt hur ojämn La Liga har blivit. Och den här debatten är så långdragen att jag borde få cred som ens nämner det, ytrrar mig och faktiskt postar det på internet. Spanska supportrar blir arga och påstår att man är opåläst och enögd. Inte tala om vad som sker när man säger "det är 2 lag och resten". Wow.. Ungefär såhär. Enögd? Maybe, men jag är ingen "England till I die" snubbe heller om ni tror det. De senaste årens tabell fastställer faktan kring uttrycket "2 lag och resten". Valencia är en stor klubb, det måste jag säga. De har bara jävligt dåligt ställt.
Tillbaka till matchen. Jag såg andra halvlek där hemmalaget Sevilla rullade boll men kom aldrig till något vettigt avslut. Valencia började maska i minut 56. FEMTIOSEX. Publiken, vilka fyllt ungefär hälften av arenan bestod av ett gäng uttråkade, sittande, bittra spanjorer som varken hejade eller manade på sitt lag. Valencia maska, och maska.. och maska.. Sevillaspelarna gnällde och gnällde på domaren som var iskall som en stenvägg. Den gamle goe, kaptenen (!) Jesus Navas fick en spark över armen som tydligen gjorde fruktansvärt ont i ansiktet och han föll som en sten. Precis som jag minns honom. 3 minuter tillägg, efter att Valencia maskat i 34 vid varje fast situation, vid två tillfällen gav domaren gult kort till Valenciaspelare för maskning vilka säkert tog en min vardera.
Det hela slutade 2-1 och trots drama och en otrolig missad målchans i sista sekunden så var jag knappast berörd. Med en publik som knappt var engagerad och spelare som endast gnällde och suckade var hela tillställningen förstörd. När spelarna tog felbeslut visslade och buade publiken, när de brände en målchans hördes det ett surrande "ooh...". Totalt tystnad annars, förutom när Valencia hade bollen då man självklart buade.
Jag vet inte vad min slutsats är, mer än att matchen var väldigt negativt inramad där spelet inte hjälpte bilden heller. Jag kan gott säga att det dröjer lång tid innan jag ser på spansk fotboll igen.
(Följande text är nästan irrelevant)
Nu ska vi inte lägga mitt sinande intresse för spansk fotboll på en faktor; faktorn att ligan är så ointressant att min förståelse för de som betalar för Canal+ är 0. Borde finnas någon procentstatistik som visar hur många av alla Canal+ abonenter som endast ser på Real/Barcelona. Vem sätter sig och kollar på Zaragoza-Mallorca om man inte är ett hängivet fan? Jag sätter mig gärna och tittar på motsvarande match i England. Dock, till Spaniens försvar så skulle jag inte göra det för Italienska matcher heller. Roma och neråt är gränsen. Men vem är jag att döma? Självklart finns det de som följer spanska ligan som det vore sin högra hand, detsamma gäller för Serie A och jag har full respekt för dem, men tycker det är sorgligt hur ojämn La Liga har blivit. Och den här debatten är så långdragen att jag borde få cred som ens nämner det, ytrrar mig och faktiskt postar det på internet. Spanska supportrar blir arga och påstår att man är opåläst och enögd. Inte tala om vad som sker när man säger "det är 2 lag och resten". Wow.. Ungefär såhär. Enögd? Maybe, men jag är ingen "England till I die" snubbe heller om ni tror det. De senaste årens tabell fastställer faktan kring uttrycket "2 lag och resten". Valencia är en stor klubb, det måste jag säga. De har bara jävligt dåligt ställt.
Tillbaka till matchen. Jag såg andra halvlek där hemmalaget Sevilla rullade boll men kom aldrig till något vettigt avslut. Valencia började maska i minut 56. FEMTIOSEX. Publiken, vilka fyllt ungefär hälften av arenan bestod av ett gäng uttråkade, sittande, bittra spanjorer som varken hejade eller manade på sitt lag. Valencia maska, och maska.. och maska.. Sevillaspelarna gnällde och gnällde på domaren som var iskall som en stenvägg. Den gamle goe, kaptenen (!) Jesus Navas fick en spark över armen som tydligen gjorde fruktansvärt ont i ansiktet och han föll som en sten. Precis som jag minns honom. 3 minuter tillägg, efter att Valencia maskat i 34 vid varje fast situation, vid två tillfällen gav domaren gult kort till Valenciaspelare för maskning vilka säkert tog en min vardera.
Det hela slutade 2-1 och trots drama och en otrolig missad målchans i sista sekunden så var jag knappast berörd. Med en publik som knappt var engagerad och spelare som endast gnällde och suckade var hela tillställningen förstörd. När spelarna tog felbeslut visslade och buade publiken, när de brände en målchans hördes det ett surrande "ooh...". Totalt tystnad annars, förutom när Valencia hade bollen då man självklart buade.
Jag vet inte vad min slutsats är, mer än att matchen var väldigt negativt inramad där spelet inte hjälpte bilden heller. Jag kan gott säga att det dröjer lång tid innan jag ser på spansk fotboll igen.
tisdag 10 januari 2012
"It was like a hippy festival of love"
Det var ingen film, det var ingen dramatiskt, förutspådd rövarhistoria från någon överdramatisk bloggare. Ingen hade ens vågat förutspå ett sådant drama. "Scenen var lagd för återkomst". Oh it surley was. Var bollen än var på plan, vem som än hade den, fanns bara en enda man i tankarna. Med 12 minuter kvar, gjorde #12 Henry, i sin 12:e match mot Leeds sitt 12:e mål mot samma motståndare. Året är 2012. Dramatik up yours.
Igår sprängde Henry fotbollsvärlden, precis som han vecka in och ut gjorde för drygt 10 år sedan. Mina ord behöver inte beskriva honom, de är knappast stora nog för denna man.
Vi ska dock inte bli alltför bortblåsta av gårdagens 1-0 vinst mot Championshiplaget Leeds. Vi kan inte lägga allt vårt förtroende hos en 34-åring och att vårt andrahandsval Chamakh gjort ungefär lika mycket på ett år som Henry bemästrade på 25 minuter säger en del. Henry är på lån under sex matcher och titta vad han redan gjort. Tänk er vad en världsspelare i högsta klass skulle göra med laget? Någon som kom in direkt med sin enorma kvalité och blåste bort de andra på sin första träning.
Men åter till drömmen som får vara lite till. En arsenalbloggare som var på plats skrev följande:
"Goal 227 and our first of the night. You’ve never seen so many people hugging and back slapping. It was like a hippy festival of love.(...)Walking back to the pub was amusing because of the crazy amount of man love going on outside the ground as well. Joy is a beautiful thing. The King was back and we all loved it!"
Avslutar med målet i sig. Varje gång jag mår dåligt ska jag ta fram detta klipp. Säkert kort.
torsdag 5 januari 2012
Januari måste bli vår räddning
"It's 1-0 to the Arsenal and that's just the way we like it."
Förr i tiden var Arsenal en defensiv maskin och stod emot allt som kom emot dem likt de heroiska trehundra spartanerna vid Thermopylepasset. När Wenger tog över -96 hade han redan allt han behövde i försvaret, som klarat jobbet fint innan fransmannen anlänt. Offensiv kraft köptes in i mängder och försvaret har inte varit speciellt starkt sedan sista titeln spelades hem -05. Det har skrikits och gårmats efter målvakter och försvarare men Mr. Wenger har konstant försvarat sina principer och sina spelare som det vore hans små barn som gång på gång blir avlämnade av polisen efter en sen utekväll av bus, vars pappa lever i skuggan av verkligheten.
Men nu sitter vi här, med tre mittbackar av högsta klass som bara kan bli bättre, vi har en av världens bästa högerbackar och en målvakt som räddar oss gång på gång. Vi sitter med 2011s års bästa anfallare, ett mittfält som på en bra dag får oss att glömma gamla giganter. Laget har numera rutin, mentalitet och en sammanhållning som kan bära långt. Vi står på tröskeln till glitter och glamour men ändå så förbannat långt därifrån.
Vi har kastat bort titlar i år nu och Wenger har konstant levt i tanken att "nu jävlar är det dags, nu är vi där och ni måste tro på oss igen". Vi har nu trott från 1 september till 2 januari att det är dags och äntligen tror jag, med flera, att det är på rätt spår igen. Vi har vid flertal tillfällen krigat oss till uddamåls vinster eller vänt på steken vid oavgjorda resultat. Men matcher mot Wolves och Fullham x2 visar att vi har långt kvar.
Januari måste bli vår räddning.
1. Sälj dököttet i truppen som bara tar upp plats och pengar. Sälj Almunia, Squillaci, Arshavin, Gibbs, Chamakh och Rosicky. Det här luftar runt tre miljoner i lönebudgeten och kan på det erbjuda högre löner åt bättre spelare. Ingen av dessa har en framtid i klubben och vi kan inte vänta på Gibbs.
2. Sluta vara så förbannat naiva och tro att allt löser sig. Visa ambition genom att betala det dagens fotboll kräver. Syftar på Wenger och alla runtom honom. Det går inte att stampa på samma ställe och påstå att klubben går framåt.
3. Använd pengarna från försäljningarna till en ordentlig vänsterback och köp Gourcuff billigt. Om det är någon som kan få fart på den otroliga talangen är det Mr. I-make-superstars "Wenger".
4. £50 miljoner finns i kassan, så använd det. Köp loss det eviga ryktet Podolski eller en snarlik anfallare som kan ge backup till Persie samt konkurrens åt våra lata ytrar TW14 och G27. Att dessutom ha Henry vid sin sida de första två månaderna är ett drömscenario.
5. Spela Benayoun. Hans trix och hunger sprider sig vidare hela vägen till TV-soffan. Visa genom hela truppen att det krävs prestation för att få spela, för många får credit för taffliga insatser.
6. Bättre disciplin. För många röda kort och för dålig koncentration i viktiga lägen. Arsenal har flest insläppta mål på egna misstag (9) i ligan medan Tottenham har minst (0). Det skiljer åtta mål mellan lagen.
7. Få igång laget. Vinn januarimatcherna och sätt all vikt på United den 22 januari. Varenda spelare i truppen minns kollapsen under februari och mars i fjol och att tåga ur CL mot Milan vore ingen skam så det gäller att hålla huvudet högt. Dessa två månader är de absolut viktigaste under säsongen.
Enligt mig går varje åtgärd hand i hand. Med Wilshere, Gibbs och Sagna tillbaka blir det som tre nya fräscha spelare som borde gå raka vägen in i vår första elva. Men laget behöver ändå nya ansikten utifrån och fortsätta tåga med höga huvuden och ambitionen i högsta hand.
Förr i tiden var Arsenal en defensiv maskin och stod emot allt som kom emot dem likt de heroiska trehundra spartanerna vid Thermopylepasset. När Wenger tog över -96 hade han redan allt han behövde i försvaret, som klarat jobbet fint innan fransmannen anlänt. Offensiv kraft köptes in i mängder och försvaret har inte varit speciellt starkt sedan sista titeln spelades hem -05. Det har skrikits och gårmats efter målvakter och försvarare men Mr. Wenger har konstant försvarat sina principer och sina spelare som det vore hans små barn som gång på gång blir avlämnade av polisen efter en sen utekväll av bus, vars pappa lever i skuggan av verkligheten.
Men nu sitter vi här, med tre mittbackar av högsta klass som bara kan bli bättre, vi har en av världens bästa högerbackar och en målvakt som räddar oss gång på gång. Vi sitter med 2011s års bästa anfallare, ett mittfält som på en bra dag får oss att glömma gamla giganter. Laget har numera rutin, mentalitet och en sammanhållning som kan bära långt. Vi står på tröskeln till glitter och glamour men ändå så förbannat långt därifrån.
Vi har kastat bort titlar i år nu och Wenger har konstant levt i tanken att "nu jävlar är det dags, nu är vi där och ni måste tro på oss igen". Vi har nu trott från 1 september till 2 januari att det är dags och äntligen tror jag, med flera, att det är på rätt spår igen. Vi har vid flertal tillfällen krigat oss till uddamåls vinster eller vänt på steken vid oavgjorda resultat. Men matcher mot Wolves och Fullham x2 visar att vi har långt kvar.
Januari måste bli vår räddning.
1. Sälj dököttet i truppen som bara tar upp plats och pengar. Sälj Almunia, Squillaci, Arshavin, Gibbs, Chamakh och Rosicky. Det här luftar runt tre miljoner i lönebudgeten och kan på det erbjuda högre löner åt bättre spelare. Ingen av dessa har en framtid i klubben och vi kan inte vänta på Gibbs.
2. Sluta vara så förbannat naiva och tro att allt löser sig. Visa ambition genom att betala det dagens fotboll kräver. Syftar på Wenger och alla runtom honom. Det går inte att stampa på samma ställe och påstå att klubben går framåt.
3. Använd pengarna från försäljningarna till en ordentlig vänsterback och köp Gourcuff billigt. Om det är någon som kan få fart på den otroliga talangen är det Mr. I-make-superstars "Wenger".
4. £50 miljoner finns i kassan, så använd det. Köp loss det eviga ryktet Podolski eller en snarlik anfallare som kan ge backup till Persie samt konkurrens åt våra lata ytrar TW14 och G27. Att dessutom ha Henry vid sin sida de första två månaderna är ett drömscenario.
5. Spela Benayoun. Hans trix och hunger sprider sig vidare hela vägen till TV-soffan. Visa genom hela truppen att det krävs prestation för att få spela, för många får credit för taffliga insatser.
6. Bättre disciplin. För många röda kort och för dålig koncentration i viktiga lägen. Arsenal har flest insläppta mål på egna misstag (9) i ligan medan Tottenham har minst (0). Det skiljer åtta mål mellan lagen.
7. Få igång laget. Vinn januarimatcherna och sätt all vikt på United den 22 januari. Varenda spelare i truppen minns kollapsen under februari och mars i fjol och att tåga ur CL mot Milan vore ingen skam så det gäller att hålla huvudet högt. Dessa två månader är de absolut viktigaste under säsongen.
Enligt mig går varje åtgärd hand i hand. Med Wilshere, Gibbs och Sagna tillbaka blir det som tre nya fräscha spelare som borde gå raka vägen in i vår första elva. Men laget behöver ändå nya ansikten utifrån och fortsätta tåga med höga huvuden och ambitionen i högsta hand.
måndag 2 januari 2012
Värvningen som ger rysningar
På en av statyerna utanför Emirates står det graverat i stenen; "Arsenal Career 1999-2007". Tror ni de lägger till ",2012" vid sidan? Tveksamt men hyfsad huvudvärk för styrelsen.
Jag är knappast först med nyheten men Thierry Henry är tillbaka i Arsenaltröjan och blir klar i dagarna för ett två månaders lån innan MLS drar igång. Först och främst är det för att täcka upp för Chamakh och Gervinho som åker iväg till Afrikanska mästerskapen under januari men han kommer även agera backup till Van Persie under februari månad. Alla är överrens om att det inte kan gå sämre än för Chamakh.
Frågan är väl lite hur Henry kommer användas. Med det menar jag att han är knappast redo för 90 minuters Premier League-fotboll och har inte samma blixtrande snabbhet kvar. Han startar med stor sannolikhet helgens match mot Leeds, vilket bevisligen inte är en PL-match men absolut en god start. I övrigt kanske Wenger är sugen på att ta tillbaka sitt system Bergkamp-Henry fast med en annan holländare bakom vår nya #12? Jag tror alla är överrens om att det drägglar i munnen när vi hör denna duo och att se hur deras samarbete kommer fungera i match. Det är ett par viktiga möten härnäst och Henry lär brinna för att få chansen mot United och Sp*rs.
Jag hade inte gråtit tårar om Henry förblev en Arsenallegend och staty utanför arenan, samtidigt som jag med öppen famn välkomnar han som en hemkommen son nu när han återigen står i rött och vitt. Jag tror han blir ännu en spelare som för in lugn och själförtroende till truppen, jag kan bara tänka mig hur det är när Henry gör entré i omklädningsrummet innan match. Hans ikonstatus, karriär och framgångar är något alla i laget drömmer om och det finns massor att lära sig från honom i form av erfarenhet och kunskap.
Det verkliga problemet är dock fortfarande där och värvningen är en aning riskfylld. Chamakh har glömt hur man spelar och Park verkar ha försvunnit, möjligen till armén i förtid. Men att värva en världsanfallare känns inte heller klokt då denne kommer bli nummer två bakom vår kapten vem det än är. Att dessutom hitta en spelare som ska på så kort tid anpassa sig till spelet och laget är otroligt svårt. Där är Henry redan hemma.
Att se Henry på plats om en månad kommer vara som en dröm går i uppfyllelse. Han var en bidragande orsak till varför jag ens håller på Arsenal och följde dem som mindre för dryga 10-15 år sedan.
Jag är knappast först med nyheten men Thierry Henry är tillbaka i Arsenaltröjan och blir klar i dagarna för ett två månaders lån innan MLS drar igång. Först och främst är det för att täcka upp för Chamakh och Gervinho som åker iväg till Afrikanska mästerskapen under januari men han kommer även agera backup till Van Persie under februari månad. Alla är överrens om att det inte kan gå sämre än för Chamakh.
Frågan är väl lite hur Henry kommer användas. Med det menar jag att han är knappast redo för 90 minuters Premier League-fotboll och har inte samma blixtrande snabbhet kvar. Han startar med stor sannolikhet helgens match mot Leeds, vilket bevisligen inte är en PL-match men absolut en god start. I övrigt kanske Wenger är sugen på att ta tillbaka sitt system Bergkamp-Henry fast med en annan holländare bakom vår nya #12? Jag tror alla är överrens om att det drägglar i munnen när vi hör denna duo och att se hur deras samarbete kommer fungera i match. Det är ett par viktiga möten härnäst och Henry lär brinna för att få chansen mot United och Sp*rs.
Jag hade inte gråtit tårar om Henry förblev en Arsenallegend och staty utanför arenan, samtidigt som jag med öppen famn välkomnar han som en hemkommen son nu när han återigen står i rött och vitt. Jag tror han blir ännu en spelare som för in lugn och själförtroende till truppen, jag kan bara tänka mig hur det är när Henry gör entré i omklädningsrummet innan match. Hans ikonstatus, karriär och framgångar är något alla i laget drömmer om och det finns massor att lära sig från honom i form av erfarenhet och kunskap.
Det verkliga problemet är dock fortfarande där och värvningen är en aning riskfylld. Chamakh har glömt hur man spelar och Park verkar ha försvunnit, möjligen till armén i förtid. Men att värva en världsanfallare känns inte heller klokt då denne kommer bli nummer två bakom vår kapten vem det än är. Att dessutom hitta en spelare som ska på så kort tid anpassa sig till spelet och laget är otroligt svårt. Där är Henry redan hemma.
Att se Henry på plats om en månad kommer vara som en dröm går i uppfyllelse. Han var en bidragande orsak till varför jag ens håller på Arsenal och följde dem som mindre för dryga 10-15 år sedan.
Sist Henry mötte Leeds gick det såhär.
Till sist. Alla Henrys 226 mål för klubben.
lördag 31 december 2011
GOTT NYTT ÅR!
Jag försöker alltid uppleva dag för dag men är också glad över att jag oftare tänker framåt än bakåt. När man närmar sig ett nytt år är det svårt att inte tänka på hur mycket som hänt under 2011. Det är lätt att säga att året gått fort, men summerar man alla händelser man glatt sig åt, förbannat sig över, gråtit och beklagat sig över, skrattat eller njutit av; Då förstår man hur långt ett år är.
Jag ska inte svamla ut allt för mycket för nu ska jag börja njuta av nyårsafton genom att titta på fotboll och mitt älskade Arsenal. Vi lämnar även detta fotbollsår med mer att önska för 2012.
Tack till alla ni som läst under året. Jag vet att ni är en liten skara, men det glädjer mig för varje klick ni tar på sidan. Gott nytt år och god fortsättning under 2012!
Snart kommer en smärre designändring som jag blir klar strax innan avresa om ett par veckor.
Jag ska inte svamla ut allt för mycket för nu ska jag börja njuta av nyårsafton genom att titta på fotboll och mitt älskade Arsenal. Vi lämnar även detta fotbollsår med mer att önska för 2012.
Tack till alla ni som läst under året. Jag vet att ni är en liten skara, men det glädjer mig för varje klick ni tar på sidan. Gott nytt år och god fortsättning under 2012!
Snart kommer en smärre designändring som jag blir klar strax innan avresa om ett par veckor.
Snart är vi här!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)