När förlorar man förståndet?

Ni vet alla hur det gick igår. Ni vet alla hur det gick idag. Jag hörde från min goda källa, far min, att Tottenham spelade sin bästa fotboll på 25 år. Kan väl inte säga att jag mådde bättre av det, även om det var på Liverpools bekostnad. Gud, jag kan skriva så mycket nu om diverse delar i livet och världen. Jag väljer att ta det till ett annat tillfälle.

Som det känns nu är det svårt att fokusera på fotboll, svårt att se annan fotboll. Det går inte att inte jämföra fotbollen i andra matcher mot det vi får se från de rödvita. Jag har adrig känt mig så neutral som när jag ser City, United, Chelsea, Tottenham spela. Det skiljer 11 poäng mot toppen. I toppen där vi placerade oss för ett år sedan. Det är "bara" 11poäng, och vi såg förra säsongen att det kan svänga fram och tillbaka innan något avgörs, men de där 11 poängen är så mycket mer än bara poäng.

Därför gör det svårt att tänka på annat när det hela tiden ligger frågetecken i luften om allt. Ikväll ska jag dock njuta av Napoli - Milan, det blir fantastiskt underbart. Jag tror på en tät match som avgörs med uddamålet på en tillfällighet. Pato såg het ut mot Barcelona och hade åtminstone två lägen till att kunna avgöra matchen på, men brast lite tekniken. För snabb för hans egen kropp brukar man säga just p.g.a. skadorna, är han för snabb för att tekniken ska sitta eller har det med fokusen att göra? Jag tror det är en blandning men att påstå att en brasse inte har teknik vore som att påstå att fransmän är ödmjuka.

Nu var jag lite hård. Men vad ska man göra?

Fruktansvärt fina mål denna omgång i PL. Wow säger jag bara. Jag är inte den som är för långskott, men man blir ju lätt svag.