Jag spanade in gamla "Club Calcio" avsnitt igår, programmet som sänds på TV4 och handlar om allt och inget kring Italiensk fotboll. Marcus Birro sitter ganska frekvent i studion och har varit i blåsväder under veckan när han först påstods vilja regera i KD, varpå han ombads av TV4 att dra tillbaka sin ansökan, vilket han gjorde, men fick ändå sparken. Nu sitter Birro där ensam, gråtandes i sin Tottitröja och som sin älskade ikon sitter han med napp i munnen. Men jag tvekar på att han kommer vara tyst för det.
Birro är på något sätt charmig för den otroligt konstiga människa han är. Någon måste verkligen ha skurit honom på mitten med en kniv när han var yngre och försökt lappa ihop honom. Det visar både hans stirriga ögon och oförståeliga frisyr klara symptomer på. Har en sånt brinnande fotbollshjärta att man blir fascinerad.
Jag vet inte om detta är en hyllning till Birro, för ni ska veta att jag skrattar åt hans uttalanden och stil lika mycket som ni. Att dagdrömma om Totti säger väl det mesta. Men trots att det är så förbannat mycket folk som avskyr honom, konstant mobbar och trackaserar honom, så är han trots allt säkert mer supporter till fotbollen än många andra. Det är inspirerande till full grad. Han passar inte in här i Sverige, han ska dra till Italien där fotboll inte bara är kultur utan folkets andra lunga. Laget måste gå som tåget för att folket ska göra detsamma. Vi andas det ni andas, vi lider av samma nederlag som ni gör.
So Birro. Get the fuck outa' here!
Our commitment and passion, our battle and our believe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar