Vi har byggt vår egen kinesisk mur

Jag nämnde tidigare att jag har svårt att intressera mig för annan fotboll än Arsenal just nu, just för att det går så fruktansvärt dåligt. Som jag först måste hantera den ena biten känslomässigt, innan jag kan fokusera på annat. Det är ju faktiskt inte bara så enkelt, men samtidigt gäller det att förstå vad som försigår, så gott det bara går naturligtvis.


Arsenal har byggt en egen kinesisk mur. Byggd för att vara omöjligt att klättra över, och alldeles för lång för att gå runt. Men någonstans bestämmer du dig för att göra det lättare valet, att gå längs muren och komma till en ände, i hopp om att du inte står exakt i mitten, men även valt den kortare vägen. Du når en port och försöker som en tok att bända upp låset på alla möjliga vis, men väljer att fortsätta för att hitta nästa, och nästa, och nästa.. hela tiden i hopp om att nästa port ska öppnas framför dig.


Ungefär så är Arsenal just nu. En stor mur har byggts framför klubben och spelarna, som om vi blivit utkastade från vår egen värld. Varje port representerar varje match som inte erbjuder en öppning tillbaka. Resurserna kanske finns för att klättra över muren, men det är inte så lätt som att bara hitta en stege och klättra över så är det löst. Det är så mycket mer komplicerat än så. "Ungefär som din metafor", tänker ni.

Världspelare hit, värvningar dit. Lalala. Det är så mycket mer än bara värvningar som är fel i klubben. Wenger har styrt och ställt, just för att han förtjänar det efter allt han gjort för Arsenal. Vi hade aldrig haft alla klassspelare och legender om det inte vore för Wenger. De spelarna kanske inte ens hade blivit upptäckta om det inte vore för vår fransos. Men det har kommit till ett läge där, kanske inte ambitionen men perspektivet, hos en person är förlorad, som i detta fall representerar och styr klubben som det vore hans eget barn. Inte konstigt uppfostran blir knasig.

Att stå ensam och inte ha någon att se upp till mer än en naiv tränare, då kommer man ingenvart och får det tufft i trånga lägen. Jag hade hellre sett Arsenal värva Parker, Friedel, Zamora, Capdevila, Jagielka, Barry m.fl. än tex Götze, Hazard, Augero och Hulk. Spelare som kör sitt race i det tysta och kan enkelt passa in i laget och lyfta de andra när det behövs. När man är en klubb som Arsenal som säkert hellre värvar Götze och Hazard (när inte pengarna sätter stop) måste man ha stöttpelare för de yngre. Det har inte Arsenal haft de senaste fem åren. Se bara på det gamla Arsenal. Henry, Viera, Pires, Bergkamp. Klassspelare rakt igenom och inga var divor. Ingen av dem.

Det handlar inte om rutin, det handlar om vett om inget bättre. Wenger hade en stabil grund med spelare från 90-talets era som skolade in sina nya kamrater i både spel och anda. Hade klubben legat på en 15e plats för tio år sen hade man tagit sig i kragen och rest sig, för man visste vartfan man hade varandra. Jag hörde att Dixon, Seaman och Adams förberedde sig för ett derby flera veckor i förtid. Tror ni någon i dagens trupp, om chansen ens fanns, brann så mycket för ett derby? Möjligtvis Persie. Och Adebayor..

Kolla på Manchester City, köper in världspelare efter världsspelare och det syns tydligt när vinden går emot dem. De måste växa in tillsammans, men mycket bärs på deras otroliga råa talang och kvalité, medan Wenger tidigare köpt spelare han VET kommer passa tillsammans och ökar kvalitén hos varandra. Wenger hade alltid en plan A, som var tydlig och gigantisk. I en annan klubb får man ofta sparken om den planen inte funkar, eftersom plan B ofta inte finns.

Spola fram tiden Arsené, världen är inte likadan som förr och du har förlorat ditt momentum. Res dig förfan eller lämna det bakom dig och gå vidare.