GOTT NYTT ÅR!

Jag försöker alltid uppleva dag för dag men är också glad över att jag oftare tänker framåt än bakåt. När man närmar sig ett nytt år är det svårt att inte tänka på hur mycket som hänt under 2011. Det är lätt att säga att året gått fort, men summerar man alla händelser man glatt sig åt, förbannat sig över, gråtit och beklagat sig över, skrattat eller njutit av; Då förstår man hur långt ett år är.

Jag ska inte svamla ut allt för mycket för nu ska jag börja njuta av nyårsafton genom att titta på fotboll och mitt älskade Arsenal. Vi lämnar även detta fotbollsår med mer att önska för 2012.

Tack till alla ni som läst under året. Jag vet att ni är en liten skara, men det glädjer mig för varje klick ni tar på sidan.  Gott nytt år och god fortsättning under 2012!
Snart kommer en smärre designändring som jag blir klar strax innan avresa om ett par veckor.

Snart är vi här!

#100

Jag funderade ett tag på vad mitt hundrade inlägg skulle innehålla. Det måste ju vara något speciellt. Det är trots allt en bragd att ha skrivit ett hundra inlägg i min blogg som uppenbarligen går mot stordåd. Kanske starta någon form av massinflation på twitter genom att spamma bloggen till alla jag följer? Kanske börja hänga på alla Svenskafans forum och pressa ut den så mycket att redaktionen på hemsidan får in klagobrev? Kanske bli internationell och börja skriva på engelska?


Tänk ifall jag sitter här om 10 år och blickar tillbaka som det vore ett gammalt skolfoto från lågstadiet.

Tidigare har jag blickat framåt, men jag vill även blicka tillbaka om minnas det gångna året och ta med både ljusglimtar och mörker. Här kommer inlägg #100.

En stjärna var född i form av Edison Cavani. Med sina 33 mål tog han tillbaka Napoli till toppen av italiensk fotboll och kärleken för Cavani i Neapel blossade för varje vecka som passerade.

Historiskt Uruguay. Cavani var inte lika fantastisk under sommarens Copa America men var delaktig i när Uruguay tog sin 15:e titel och står nu som ensam etta med flest antal bucklor.

Tronskifte i Serie A. Milan bröt Inters segertåg och vann ligan för första gången på sju år. Under sommaren och hösten har Juventus, Lazio och Udinese trappat upp kampen och ligan är mer spännande än på länge.

Pengar, pengar och åter pengar. Under 2011 har pengar inflammerat flera klubbar och spelare inom fotbollen. Flera klubbars nuvarande position styrs av att ett gäng rika miljardärer behövde nya leksaker och det lär bli fler fall under kommande år.

Why always me? Det går inte att undgå Mario Balotellis stormförda 2011. Nochalant, respektlös, briljant och världsklass. Super Mario lever i sin egen bubbla i en lek "jag mot världen" med tomtedräkter och fyverkerier. En människa man både älskar och hatar.

Fernando Torres blev officiellt historiens sämsta värvning. Med sin hispande £50 miljoners prislapp har Torres mästrat med fem mål för Chelsea sedan kan kom för elva månader sedan. Varav två mot häftiga Genk.

Bayern Muchen-Inter. Bayern hade vunnit borta med ett sent 1-0 mål och behövde bara göra jobbet hemma. Efter att bränt chans på chans bjöd man istället in Inter. Med ett sent 2-3, totalt kaosartat-det-här-händer-inte mål av Pandev i Inter gick man vidare till kvartsfinal.

Inter-Shalke 04. I kvartsfinalen skulle man möta ett helt underlägset Shalke och vägen till semifinal kändes redan på förhand bäddad. Med självmordsfotboll förlorade Inter med hela 1-5 hemma på San Siro vilket måste ses som en av historiens största chockmatcher.

Rasismen. Efter Suarez och Terry incidenten blev debatten stor kring rasismen. Världen vände blickarna och frågorna mot vår president Blatter som kastade ur sig "Sånt här händer i fotboll, det är bara att svälja och skaka hand så är det glömt" men ångrade sig snabbt. Avgå stod stämplat i pannan men inte rubbas han så lätt från tronen. Debatten är fortfarande het efter att Suarez fått åtta matchers avstängning för sitt utspel mot Evra. Som i sin tur stöttades av Liverpool. Kontroversiellt. Efter vidare läsning på twitter fann jag en som sparat säkert hundratals hatmeddelande via twitter mot Evra. Fruktansvärd läsning som visar på hur utbredd rasismen egentligen är bland allmänheten. Förhoppningsvis blir 2012 ett nytt år med steg framåt för att radera det vidrigaste inom fotbollens rampljus.

El-Classico marathon. Dessa 5 veckor av total Classioyra; Fult spel, tveksamma straffar, filmningar, röda kort, bråk, rasistanklagelser, anmälningar. Lite positivt gick att få med mer än att Barcelona cementerade sin status som #1 åter igen. Lagen har nu lärt sig och spelade en renare, bättre fotboll under höstens möten.

United-Arsenal, United-City, Chelsea-Arsenal. Total kaos rådde i dessa tre stormöten med 8-2, 1-6, 3-5 i respektive matcher. Premier Leaguelagen har spelat en mer öppen fotboll mot varandra vilket är underhållande i högsta grad. Mer likt den gamla goda Engelska no-tactics fotbollen.

Ett ny prick på kartan. Manchester City vann sin första titel på 43 år genom att besegra Stoke i FA-Cupfinalen. En ny era har börjat och det är inte slut på långa vägar.

Gary Speed. Gary Speeds självmord slöt om hela Europa, men främst Storbritannien som chockades djupt. Han var inte bara, enligt alla som stod honom nära, en fantastisk person utan även en otrolig fotbollsspelare.

Champions League finalen. Barcelona körde bokstavligen över Manchester United på Wembley och tron på att det fanns ett motgift mot spanjorerna slogs tillbaka ännu en gång. Europas dåvarande nästbästa lag såg ut som pojkar i jämförelse med det största.

Århundradets kollaps. I februari stod Arsenal i Ligacupfinal mot Birmingham för att lyfta sin första titel på sex år. Efter total dominans i andra halvlek avgjorde Birmingham i slutsekunderna med den snöpligaste målet man kan åka på. Veckan därpå åkte man ur Champions League mot Barcelona och FA-Cupen mot United. Ligan var kvar och man låg tvåa med chans på titeln. Men det spelade ingen roll. Laget var så långt nere i skiten att man tappade inte bara andraplatsen, utan även tredje och inte alls långt ifrån fjärde heller. Folk som påstår att de gått igenom tuffa fotbollsperioder borde tänka en extra gång. Fiaskostämpeln var berättigad.

Förväntningar under 2012

Det finns något som tar upp mer tid än att jobba. Det är ledigheten. Att vara ifrån jobbet i mer än två dagar känns som en semester och det tar i kroppen att pallra sig upp på morgonen. Jag önskar er en god jul i efterskott och ett gott nytt år till det.

Jag kan inte förstå att det är 2012 snart. 2011 har sprungit förbi och året har varit långt och händelserikt. Nog mer händelserikt för egen del, men även globalt. Väldigt många blickar bakåt, på vad som hänt och varför det hänt, går igenom det fram och tillbaka samtidigt som gamla känslor bubblar upp i kroppen. Jag vill hellre blicka framåt och förutspå vad som komma skall.

Under 2012 kan vi förvänta oss...

...att Cityfansen drar fram uttrycket "vi har gått igenom mest som fans, så självklart förtjänar vi titlar",

...att Barcelona fortsätter att vinna och dominera medan Real fortfarande ser ut som en grinig lillebror som aldrig får ta lika mycket plats som storebrosan. Ledningen bestämmer därför att utöka Bernabeu till 145 000 sittplatser.

...att Arsenal-Milan blir årets match i Champions League.

...att min blogg når över 10 läsare per dag. Exklusivt mig själv.

...det bästa racet på länge i Serie A slutar med att Juventus vinner och sätter dit den tredje stjärnan på bröstet och påstår att de gör det med all rätt. Skapar inbördeskrig i Italien.

...att Abramovich åter igen har tröttnat och sparkar den managern som kan ta Chelsea till den absoluta toppen, likt Man United under Ferguson.

...att flera äldre spelare slutar upp på andra kontinenter och långt ifrån rampljuset. Lag i Ryssland, Kina, Mellanöstern och USA blir allt rikare och därav mer attraktiva.

...att Messi tröttnat på att vara överlägsen och flyttar tillbaka till sitt hem på en annan planet där fotbollsspelare är i samma klass som honom. Detta är inte förutspått av mig utan skriver i hans nyutgivna självbiografi "Mes que un Messi".

Vad får man för 1,3 miljarder kronor?

Efter söndagens förlust är inte smaken i munnen lika bitter som jag förväntade mig att den skulle vara. Jag hade låga förväntningar på matchen, dels för att göra det lättare vid nederlag, dels för att det fanns mer hopp än ordentlig tro på att den goda inställningen som vi sett de senaste veckorna faktiskt fanns där när det kom till en stor match.

Nu i efterhand ställer vi oss frågan; Vad fick egentligen Manchester City med över en miljard spenderade kronor på spelarköp? Jo, de fick 1 snöpligt mål och det de kanske betalade minst för i form av sin målvakt Joe Hart, visade sig vara en av hjältarna denna gång. När vi summerar slutresultatet till 1-0 är det svårt att se vilken otrolig match det faktiskt var. Väldigt öppen, delvis slarvlig fotboll vi fick bevittna som så många gånger förr i stormatcherna denna säsong.

Det finns olika sätt att vända det på. City vann stort över Tottenham och United men tog sig inte vidare i Champions League och förlorade förra helgen mot ett Chelsea som ser ut att vara på väg i rätt riktning. Arsenal har bara gått uppåt men på förhand kändes det som att Citys kvalité skulle utmanövrera Arsenals. Lagen var inte långt ifrån varandra och att se Arsenal gå ifrån med ett kryss, eller till och med en vinst, hade inte varit orättvist. Problemet enligt mig är att slutprodukten är för dålig, när man lägger den sista passningen, den sista tanken och det sista kvalitativa valet hos två spelare som för dagen inte var riktigt där än, då är det ganska uppenbart att det inte går vägen. Ramsey och Gervinho hade två bra matcher och fick mycket utrymme med boll. Men när det väl gällde som mest vågade de inte tillräckligt eller var inte kyliga nog. Jag vet inte om det har med självförtroendet att göra men i Ramseys fall är det nog tyvärr så att han inte är helt bekväm i rollen han faktiskt har på plan, men jag tror absolut han har potentialen. Gervinho har allt man kan begära men måste skärpa sig då det kan visa sig vara avgörande i vår beroende på vilket håll hans formkurva går åt.

Vi har allt att vinna och jag ber till gudarna att laget klarar sig ifrån skador innan januari då vi förhoppningsvis får in ett par friska ben som tänder till truppen ytterligare.

Been there won that

Att vinna gruppen har jag hört ska vara en fördel? När Chelsea fick Napoli var det som menat att Arsenal skulle stå på lappen efter Milans namn precis lästs upp. Jag måste säga att det är en jävligt bra lottning. Inte för avancemangoddsmässigt, men för Arsenal isig. Champions League är något jag tror Wenger vill vinna något enormt, men det har nog aldrig riktigt varit prio 1. För att vinna turneringen behöver man slå de bästa och då passar det perfekt med en sådan här match direkt. Åker man ut, åker man ut med huvudet högt och kan satsa på ligaspelet.

Det gör mig faktiskt inget om vi åker ut men jag tror det finns stora chanser för avancemang mot ett på nyfött Milan sedan det sist sprakade mellan lagen 2008. Som alltid är det svårt att fastställa något nu när det gäller formmässigt men ofta är Europaspelet något helt annat än ligaspelet och formen brukar inte alltid tala för/emot.

Jag hoppas i alla fall hela vägen in i hjärtat att jag den 6e mars får, LIVE på Emirates, se Arsenal gå vidare. Det vore fantastiskt.

I andra matcher tror jag Chelsea får det väldigt svårt. Har Chelsea någonsin varit ett bra bortalag i Champions League? Kan inte minnas sist de gjorde en god insats på bortaplan bortsett från Liverpool på Anfield. 3-1 blev det väl den gången till oljelaget om jag inte minns helt fel. Jag hoppas på att Arsenal går vidare och får möta Napoli, även det vore en gigantisk match för båda lagen.

Nu är det helg och mer fotboll blir det. Stor match på söndag mot ett City som aldrig slagit Arsenal under Mancini. Jag gillar inte liknande statistik men nu när jag ändå sitter här som någon sorts skribent måste jag också ta chansen att få något att låta mycket bättre än vad det i själva verket är. Även om det i praktiken är sant.

Har förövrigt börjat gilla Mancini mer och mer. När jag ser honom på den stora bilden är han en otrolig manager och ett stort fotbollshuvud precis som Wenger. Hade mer än gärna velat se honom som vår #1 när Wenger tackar för sig.

Happy invincibles day

Sådär ja. Det tog lite längre tid än vanligt men dagen är här! Ingen i England kan gå hela säsongen obesegrad och det firar vi självklart. Oljelagen slogs samman igår och jag kan nästan lova att Abramovich och Sheikh Mansour satt uppe i ryssens loge med varsin cigarr, rysk kaviar och vodka. De bettade på allt genom matchen och betta säkert även på vem som kunde vina flest vad i slutändan. "I bet £200000 that Torres will score", säger Abramovich. Mansour spräcker alla tårkanaler i kroppen och börjar t.o.m. gråta ur öronen för han inte tror på vad han hör. Efter att ha lugnat ner sig kontrar han med "Then i bet £400000 that Hart will score." Hyfsat jämna odds kan man ju ana.

City har förlorat och det blev smått otroliga 14 matcher, fantastiskt vad ni har gjort med 10 miljarder. Grattis! Jag såg inte själv matchen men hade föredragit ett oavgjort för att jag tror det blir Chelsea som vi kommer slåss allra hårdast med om plats tre och fyra i tabellen. Frågorna börjar osa kring Citys form, ute ur Champions League och förlust mot Chelsea. Jag tror det är alldeles för tidigt och jag vill absolut inte jinxa inför mötet på lördag när Arsenal gästar Ethiad Stadium.

Det blir en väldigt tuff match och som vi vet är både Kolarov och Clichy borta men Zabaleta kommer in med rutin på vänsterbacken. Dock är Walcott i sin livs form och borde därav springa åttor runt den gamle argentinaren.

Hoppas förövrigt på att Yaya blir avstängd när klippet nedan når FA.

Inför vintern; Vem sitter högst?

Det börjar nalkas vinter och kyla, upprustning och styrkebesked. Storlagen lever under press vecka in och ut, från fans, media och rivalernas konstanta katt-o-mus jakt. Jag gillar att prata om mindre lag men jag vill ändå ta upp "kungarnas kamp". För likt krig på medeltiden där kungar och soldater tog nation efter nation tog det inte lång tid innan någon annan kom och raserade det du så ståtligt byggt upp.

Det passar så extra bra när det nyligen varit El Classico, följt av två gigantiska matcher idag i form av Roma-Juventus och Chelsea-Manchester City.

Italien
Frågetecknen kring Juventus känns väldigt besvarade och de är att räkna med igen. Än så länge har inte laget behövt dras med större skador, någon förlust eller andra blåsväder. Det är som en dans på rosor och frågan är vad som händer när det börjar gå emot?
     Ligan känns jämnare och tuffare än på länge och trots att Napoli ligger en bit efter är de fortfarande ett hot, precis som Inter. Man behöver dock få igång Cavani om man ska ha chans på topp tre. Lazio och Udinese hänger på i toppen trots att vi börjar prata januaritider vilket är otroligt imponerande. En ligatitel känns avlägset men fortsätter man på rätt spår och tar poäng mot rivalerna kan det bli Champions Leaguespel. Jag satte Milan som #1 inför säsongen och tror någonstans att Juventus hamnar i en dip. Milan kommer fortsätta ånga på och det känns lite som att Zlatan kan hålla sig motiverad och i någorlunda form även under våren. Januaritransfern kan visa sig avgörande.

Det kommer inte vara en fråga om-, utan hur Juventus kommer vinna mot Roma ikväll. Om inte något dramatiskt händer kommer Juve dominera från minut ett till nittio bara de själva bestämmer sig för att göra det.

Spanien
Jag vet inte om allmänheten faktiskt trodde på att Real skulle slå Barcelona, eller om det var en förhoppning "Kanske, kanske det går denna gång..". Jag undrar vad Mourinho trodde. Dock blev Madrid besvikna och det bevisar verkligen hur förbannat svårt det är att vinna mot Barcelona. Trots 51-1 i målskillnad och 13 raka segrar eller vad statistiken nu sa i Reals favör, går det inte att säga emot Barcelonas dominans lagen emellan. Real har fortfarande ligan i egna händer men jag har svårt att tro att Barca kommer tappa fler enkla matcher. Det kan nog vara bekvämt för dem att jaga sina rivaler och agera någon bisarr form av underdogs tills nästa Classico som på förhand blir titelavgörande. Annars vore det roligt för ligan om Valencia fortsätter att hålla i sin goda form och att Malaga börjar närma sig toppen en aning tillsammas med Atletico. Båda klubbarna har framtiden i egna och förhoppningsvis goda händer.

England
Tåget Manchester City verkar aldrig få slut på räls, och inte verkar man köra av sitt spår trots att man inte tog sig vidare i Champions League. Ligan kommer gå till Manchester, i vilka färger kvittar egentligen men jag har svårt att se London triumfera. Chelsea kan få fart på sitt spel men har varit bedrövliga i de stora matcherna. För att nå plats tre och fyra behöver man kontinuerligt spel och klass. Där står platserna mellan Spurs, Arsenal, Liverpool och Chelsea.

Tottenham snackar mycket och har faktiskt producerat goda resultat. Dock ska man ha i åtanke att Carl Jenkinsson gjort fler assist än både RVDV och Modric, samtidigt som Spurs endast mött 3 av de översta 13 lagen på bortaplan (kammat hem 1p) än så länge. Man ska inte räkna ut något än men jag tror tyvärr vi måste vänja oss vid att City ligger högst upp i tabellen säsongen ut.

Matchen ikväll blir väldigt, väldigt intressant och jag längtar tills vi får se oljelagen slås mot varandra. Två helt olika klubbar, utgångslägen, tränare, spelare och hunger. Jag tror på Chelsea ikväll men det räcker endast till en pinne.

Champions League over and out

Efter att hälften av alla lag är klara för slutspel i vår det får mig att tänka på en lek jag minns vi körde på klassresan i tredje klass. Med förbundna ögon skulle man doppa ner armen i en bunke med en massa kletig slajm och gegga, gud vet vad, de var för rädda för att i efterhand visa oss. I bunken skulle man hitta ett antal föremål och identifera vad man kände, samtidigt som man jagades av tanken på att armen var nerstoppat i helvetet själv och skulle käkas upp vilken sekund som helst.

      Ungefär så känns det som lottningen i Champions League går till. Man kastar i allt man kan hitta, från Europas största giganter till minsta gaturåttor. Frågan är vart Napoli hör hemma i den rangordningen? Hursomhelst; det är alltid ovisst vilka lag som ställs mot varandra och det är inte alltid man gynnas av att hamna etta i sin grupp. Även om vi i slutändan står där i finalen, varken förvånande eller avsevärt intresserade av lagen som ställs mot varandra, inbringer de mindre lagen charm till turneringen under resans gång. Glädjen vid avancemang kan få ett helt land att lyfta, firandet och vrålet av ett mål på hemmaplan mot de största langen i världen ekar genom hela Europa.

Det är så förbannat stort och jag tror ingen kommer förstå hur det känns för spelarna, klubben eller supportrarna att få vara med om en resa likt Champions League. Underbart är det.

Ikväll ber jag till alla fotbollsgudar att Manchester City åker ut. Jag ber både för att Napoli ska vinna men även att Bayern Munchen ska vinna. Jag är inte kräsen, en av dem räcker gott och väl. Jag vill bara be att det händer.

Ballon d'Or, plast i sin renaste form

Jag skrev tidigare ett inlägg angående detta årliga pris efter att listan på de bästa 23 spelarna som var nominerade. Ni kan läsa det inlägget HÄR och se vilka 23 spelare jag anser borde varit med.

I verkligheten vet vi vem som vinner priset, det finns inte mycket mer att säga. Det visade sig ganska tydligt  när det inte räcker att vinna en kvadruppel för klubben och som så när leda sitt land till ett VM-guld. Det räcker dock med en vinnande assist i VM-finalen för att få komma trea.

Nu står vi med topp tre igen. Messi, Ronaldo och Xavi. Troligtvis i den ordningen när vi summerar 2011års pris. Inte genom mitt hjärta, utan genom mitt fotbollskunnande, som jag tror räcker ganska långt i sammanhang som dessa; Man ska ligga i toppen om man gör 45 mål på 52 matcher under ett kalenderår. Vare sig man heter Messi eller Robin Van Persie. Nu kan vi konstatera att Van Persie inte lett sitt lag till någon framgång då vi borde stått här en aning mer nöjda. Men priset kan väl knappast handla om det om man räknar med Ronaldo? Real vann en titel och det var cupen mot just Barcelona. Tittar man på miljön, motståndet och kvalitén från spelarna runtom sig har Persie den svåraste uppgiften och jag vågar säga att få kan diskutera emot. Men självklart ska man vara med om man gör 53 mål under en säsong, inget snack om saken.

Men ser vi på statistiken är det nästan skrämmande. Ronaldo och Messi landar på runt 20 mål i ligan när halva har gått, Messi har legat bakom runt 35-40 mål redan i form av poäng och jag ser det som de spelar i en bondeliga. Bara Ronaldo och Messi tillsammans är antagligen mer värda än hela La Liga, utöver de lag de representerar. Hur mycket jag än ogillar La Liga som helhet tar det inte ifrån de deras 53 mål vardera.

Hur jag ser på priset är självklart inte det rätta, jag har även för mig att priset i sig har med att "hjälpa sitt lag till framgång" och att man uppnår det genom lagspel o.s.v. Som Zlatan sa handlar priset om att antingen vinna eller inte. Det finns ingen andraplats, det finns ingen glory med att hamna på 8e plats för ett individuellt pris när man lett sitt lag till en heroisk andra plats, eller kanske ett ligaguld samma år.

Men fortsätter det såhär blir det inte ens spännande. Och dessutom otroligt fel i mina, och tro mig, många andras ögon också. Sätt upp en topp 10 och ranka ut vilka som hamna från plats 6-10. Sedan får de 5 bästa komma in till er fina studio i Zürich eller vart ni nu tar ert morgonkaffe, Blatter och Co.

Men jag står fast i mina ord. Gör man 39 mål på 42 matcher i Arsenaltröjan ska man vara med i toppen och slåss om det individuella priset. Men jag är inte förvånad över att verkligheten ser annorlunda ut.

Decembervila

När vädret blossar som mest i England, när solen skiner och blommorna på de gröna ängarna dansar som aldrig förr, då kör man ännu hårdare. Logiskt inte sant? De andra Europeiska stornationerna gör tvärtom. Där kallnar vädret, vinden biter i halsen så fort du andas och ditt blottade ansikte blir piskat av regnet när du går på de blöta och mörka gatorna. Det är en typisk dag i december månad i storstäder såsom Madrid eller Rom.

I december månad visar lagen bredden av truppen, sin mentala styrka och vinnarmentalitet. Klarar man av att spela en således enkel hemmamatch ena dagen, för att knappt 48 timmar senare flyga 100 mil norr och möta ett vildvuxet Stoke, vars spelares hår nästintill täcker ansiktet, uggabuggaklubborna har lagts åt sidan i spelargången och fansen gormar och kastar sten på dig när du gör entré?

Med det sagt ska vi spana in storlagens schema under vintermånaden. (3/12-3/1)

Manchester City:

Norwich (H), Bayern (H), Chelsea (A), Arsenal (H), West Brom (A), Sunderland (A), Liverpool (H)

City har gått som tåget men haft det knackigt i Champions League. Man spelar en på pappret enkel hemmamatch mot Norwich  för att sedan gästas av tyska Bayern i vad som är/(kan bli) en avgörande match för fortsatt spel i den finaste turneringen på jorden. Man ska ha i åtanke att City snart spelat fyra matcher på nio dagar och någon vila blir det inte heller.

     Med Chelsea, Arsenal och Liverpool plus två tuffa bortamatcher har oljelaget mycket att bevisa. Jag tror mötet med tyskarna sätter tonen och är den absolut viktigaste matchen under månaden.

Manchester United:

Aston Villa (A), Basel (A), Wolves (H), QPR (A), Fullham (A), Wigan (H), Blackburn (H), Newcastle (A)

United har också en avgörande match i Champions League men har på pappret det enklaste schemat. Spelet har till och från sett bedrövligt ut och går man inte vidare från gruppspelet i Champions League undrar jag hur tankarna går innan januarifönstret. Har fyra väldigt tuffa bortamatcher som allihopa kan innebära enorm moraldrop.

Chelsea:

Newcastle (A), Valencia (H), City (H), Wigan (A), Tottenham (A), Fullham (H), Aston Villa (H), Wolves (A)

Har precis som lagen ovan en avgörande match mot Valencia hemma i nästa vecka för vidare spel i Champions League. Har nog inte sett så tama och vilsna ut på 10 år med en tränare som har potential att bringa lika mycket succé som Sir Alex har. Matchen mot Valencia blir avgörande för AVBs framtid och även Chelseas som måste få igång sitt spel om man inte ska börja 2012 med att jaga lagen i toppen.

Tottenham:

Bolton (H), Stoke (A), Shamrock Rovers (A), Sunderland (H), Chelsea (H), Norwich (A), Swansea (A), West Brom (H)

Har förvisso ett bra schema men man vet aldrig med Spurs. Kan vinna ett storderby ena dagen för att floppa mot ett bottenlag den andra. Troligtvis ute ur EL nästa vecka vilket gör att man kan satsa helhjärtat på ligan. Håller sig startelvan skadefri kan de ligga bra till inför andra halvan av säsongen. Framgång hänger på en skör tråd; spelbredden.

Arsenal:

Wigan (A), Olympiakos (A), Everton (H), City (A), Aston Villa (A), Wolves (H), QPR (H), Fullham (A)

Vidare i Champions League vilket ger utrymme för att lufta startelvan som hållit sig skadefri för första gången på år. Har en tunn trupp men fått in män som axlar laget i tuffare perioder. Har gått riktigt bra sedan fiaskoinledningen och det känns bra att vara underskattad. Får man utdelning för sitt ibland fantastiska spel kommer december bli en härlig resa. Samtidigt som laget svettsas måste Vermaelen, Kos, Szszs, Van Persie, Song och Arteta hålla sig friska. Om en månad börjar Wilshere och Sagna träna igen. Ge oss inte en anledning att sakna dem.

Liverpool:

Fullham (A), QPR (H), Aston Villa (A), Wigan (A), Blackburn (H), Newcastle (H), City (A)

Håller sig kvar i toppen men har fortfarande ett stort frågetecken kring sig. Har två spelare i absolut högsta PL-klass i Suarez och Reina. Resten spelar på sin heroiska mentalitet. Lucas är ute och frågan är om Suarez klarar av det tuffa vinterschemat? Har det svårt mot sämre lag, vilket gör att schemat i sig inte säger speciellt mycket. Ska dock ha cred för sin fantastiska form och alla spelar mer för varandra än något annat lag i ligan just nu.

Veckans

Har ni inte sett det här så är det ganska fantastiskt hur värdelös domaren är när på egen hand skapar ett mål och sedan dömer bort ett annat. Båda besluten högst kontroversiella ur mitt perspektiv. Underhållande match annars på alla sätt och vis.Tottenham-PAOK

125 år av ren klass

1902: "The purpose of forming the club was to provide London with a team of Champions"

   

Snacket har gått kring det exakta datumet men efter mycket sökande och letande har man hittat den rätta dagen som står fast den 1 december 1886. Ett gäng arbetare satte sig tillsammans och kom på namnet Dial Square, la in sex pence var och klubben var skapad ur inget, och nu står vi här idag. Från gamla Nottinghamtröjor fick man sina röda och vita ställ och bytte kort därefter namn till Royal Arsenal.

Det tog tjugo år innan man med ekonomisk hjälp satte sin fot på Arsenal Stadium, Highbury. Året därpå bytte man namn till "The Arsenal" och trots sitt byte till "Arsenal" 1919 referar man ofta till "The Arsenal". Man hade till och med bud på att byta namn till Higbury Football Club, men förslaget avslogs.



 Bilden till vänster visar det äldsta matchprogrammet man hittat från så tidigt som 1892, drygt ett år innan man bytte namn till Woolwich Arsenal, i samband med intåget till den Engelska ligan.

Till höger är matchprogrammet från den första matchen på nybyggda Highbury som flera gånger byggts om och stod ända fram till 2006 som hemmaarena.

Revolution

Det tog närmare 40 år innan Arsenal blev riktigt stora och framgångsrika. Under Herbert Champman på 30-talet skapade man ett guldlag och en ny era i klubben var född. Stjärnspelare köptes in och taktiken vässades efter att den nya offsideregeln ändrats. Tidigare hade större delen av de Engelska klubbarna spelat 2-3-5 men Chapman balanserade uppställningen till 3-2-2-3 med ett spelande mittfält och rena yttrar. Det tog tid för laget att anpassa sig och etablera ett fungerande spel, men när titlarna kom, kom det i rasande fart. Chapman hade revolutionerat den engelska fotbollen och med över 100 mål per säsong var det ingen som hängde med Arsenals mannar.

Trots Chapmans död under säsongen 1933-34 så lyckades man bibehålla ligatiteln för tredje året i följd och hade så många som sju spelare i Englands startelva mot Italien hösten 1934. Man samlade totalt på sig sju titlar under detta decennium.

Dubbeln 1971

Efter ligatiteln 1953 föll klubben i rang och det var svårt att locka till sig de stora spelarna. Europaspelet hade kommit med i bilden och klubben låg inte bra till ekonomiskt. Efter en rad misslyckanden vann man ändå sin första Europeiska titel 1970 mot Anderlecht efter att ha slagit ut Ajax i semifinalen. Detta ledde till den första dubbeln året därpå där man i finalen slog Liverpool. Se klippet nedan och notera domaren till vänster i bild från 6.38. Det kallar jag klass.

Anfield 1989

Efter total dominans av Liverpool under 70- och 80-talet stod Arsenal äntligen där igen och slogs om ligan, med 18 års väntan i ryggen.

Den sista omgången, den 26 maj 1989 spelades mellan Liverpool och Arsenal på Anfield. Arsenal behövde vinna med minst två mål för att gå om och vinna ligan. Efter en ledning i den 50e: minuten av Arsenal slog matchen av. Men i den 92:a minuten vann Arsenal bollen på egen planhalva...

Wenger

I början av 90-talet accelererade Arsenal ut i Europa men det var Wenger som tog fart i klubben. 1996 tog fransmannen över och stuvade om rejält i klubben. Personal, spelare, taktik, träningsmetoder och framförallt titelskåpet fick se många nya ansikten. Man vann dubbeln -98, åter igen -02 och den klassiska, historiska och fantastiska "Invincible" säsongen -04 där man gick obesegrad i 49 matcher. Wenger hade utan tvekan infört det mest underhållande och bästa spelet i Europa till Arsenal under sina första tio år i klubben.

6 år var det sedan vi sist såg en titel. Ligan har kastats bort vid flertal tillfällen, cupdrömmar som gått i spillo och förlorats och stora spelare som lämnat för högre ambitioner. Debatten kommer aldrig ta slut förrän media och rivaler tystas av en pokal. Den diskussionen hör inte hemma idag. Historiskt sett har det varit värre tider. Idag är vi 125 år gamla och inga pengar i världen kan köpa en hel historia av legender, ikoner, minnen eller framgångar. Det finns ljusa stunder och det finns mörka, men jag kommer aldrig någonsin tveka på vart jag står. Idag hedrar vi det bästa som någonsin kunnat hända mig och många fler; Att det för 125 år sedan satt femton smutsiga, slitna och underbetalda arbetare på en bänk och brann för samma intresse. De hade varit stolta idag, det kan jag lova er.

Victoria Concordia Crescit

Vila är nödvändigt

Det är inte bara fotbollsproffsen som slås av trötthet och utmattning. Jag börjar känna av övergången från höst till vinter, när kylan från vinden biter i ansiktet och man vaknar upp i mörkret och ställer sig frågande till varför alarmet ringer mitt i natten. Ack så fel man har när man halvt hasar sig ut ur dunklet och slås av varje ljus man kommer i kontakt med.

Ikväll möter Arsenal Manchester City hemma på Emirates i ligacupens kvartsfinal. Det har varit, som vanligt, mycket snack kring matchen i form av vilka lag som ställer upp mot varandra och "återkomsten" för Nasri. Clichy och Touré har, sett på det stora hela, gett tillbaka allt Arsenal gett dem men Nasri ses fortfarande som en svikare och förrädare. Som snacket sett ut innan kommer varken Clichy eller Nasri vara med ikväll vilket kan ses som både bra och synd.

Wenger har alltid luftat juniorer i ligacupen och haft samma policy genom åren. Det lär inte bli någon skillnad ikväll men vi får chansen att se glimtar av vad framtiden har att erbjuda. För en gångs skull har Arsenals startelva varit relativt intakt och därför inte gett mycket utrymme till spelare som Frimpong, Chamberlain, Coquelin eller Miquel. Jag förväntar mig att samtliga startar matchen med det stora utropstecknet för Park som haft en tuff inledning på sin Arsenalkarriär. Park är tänkt som en backup till Van Persie men har, förståeligt nog, haft det svårt att anpassa sig till det engelska spelet. Jag och många fler tror högt om vår sydkorean och många rapporter säger att han ser starkt ut under träning.
Det intressanta är inte hur Arsenal startar utan hur City väljer att gå in i matchen. För 3 år sedan när Hughes stod som manager stötte man ihop i samma omgång och då möttes ynglingarna från London av en maskin på uppgång. Det ska dock nämnas att nästan ingen av den upplagan av spelare finns kvar i City. Med spelare som De-Jong, Hargreaves, Toure, Johnsson, Kolarov och även Dzeko som andrahandsval skulle de kunna starta ett City B och hamna i mitten av tabellen. Jag kan dock tro att dagens match blir tuff och jämn med två halvmotiverade lag.

In i matchen tar jag med mig ett härligt klipp från forna dagar. Sebastian Larssons frisyr tar väl priset för årtiondets snygga?

Pengar köper inte klass

Uttrycken "Money can't buy you (...)" brukar hagla från alla håll och kanter men det passar ofta så bra. Rika och giriga människor är inga jag skulle vilja dela min sista kaka med precis.

Den som påstår att Arsenal är i kris är helt enkelt för trångsynta eller för stolta för att erkänna något annat.  Men vad spelar det för roll? Vi sitter här, som det enda engelska laget att avancera från gruppspelet i Champions League. Och som vi gör det. Igår mötte vi ett lag som kunde spela fotboll, och det känns då extremt bra att kunna hålla emot så som laget gjorde. Song och Arteta sliter, stånkar och slåss i försvaret och agerade väggar när vår topptrio förlorade bollen i farliga lägen. De försvarar med styrka och vilja och i anfall blir de som eleganta balettdansöser med bollen. Songinho visade på kvalitéer som fick Messi att tappa hakan och vår flygande holländare gjorde det han är bäst på genom att avgöra med sina två mål.

Situationen i början av säsongen såg fruktansvärd ut, nästintill omöjlig att komma ur. Ligans bästa högerback i Sagna går sönder, lagets kanske mest talangfulle spelare i Wilshere blir även han borta en längre tid och vi har flertal spelare som måste hitta formen och svettsas in i truppen.
     Men med en kapten och ett konsekvent lag vi saknat på många år, har laget blivit just det vi önskade att det skulle vara. Efter den totala kollapsen har Wenger visat lugn och tro som spritt sig vidare. Nu agerar de som män på plan och män har vi fått i bl.a. Song, Persie, Arteta, Mertezacker, Vermaelen och även Koscielny. Nu finns det en perfekt mix av talang, erfarenhet och kvalité. Även lite brasiliansk samba i form av Santos. Tidigare fanns endast talang och ännu mer talang, men matcher som Marseille, Chelsea och Norwich borta hade vi aldrig vunnit för 1 år sedan och det syns tydligt att laget mognat.

Älskvärt hat
Som det ser ut nu i Champions League ligger flera lag risigt till inför sista omgången och det är verkligen upp till bevis för dessa. Jag drar grupperna först så vi ser vad jag pratar om.

Grupp A
I tisdags fick jag ur mig ett härligt gläderop när Napoli vann hemma mot Manchester City och gruppen har nu blivit otroligt intressant där Napoli har det helt i egna händer. Man möter nu Villareal borta som är helt ute ur turneringen men har en psykologiskt övertag i.o.m. att man vann på El Madrigal förra året i Europa League. Vi ska inte glömma att att Manchester City får besök av självaste Bayern Munchen. Det finns många scenarior här gällande mål och kryss. Men sålänge Napoli vinner är allt spikat.

Grupp C
Manchester United har ställt till det på egen hand när man på förhand haft en förhållandevis enkel grupp. Man har skrapat ihop tre oavgjorda och ska vara glada att Benfica inte lyckades slå hål på Basel hemma. United har det dock i egna händer och behöver vinna, men Basel har visat sig väldigt tuffa och går om United vid vinst. United brukar alltid visa sig för starka i dessa situationer med rutin och klass och Basel är trots hemmaplan stora underdogs.

Grupp E
Chelsea har harvat genom hela denna säsong och efter gårdagens förlust mot Leverkusen ligger inte Villas-Boas speciellt bra till denna vecka heller. Chelseas mål har i ett par säsonger nu varit Champions League guld och man har varit bland favoriterna sedan finalen 2008. Som det ser ut nu ligger man trots allt bra till då man möter Valencia på hemmaplan i sista omgången men spanjorerna går riktigt bra. Valencia är väl inte kända för någon försvarssfotboll men får inte Chelsea ordning på sitt spel kan man stå med ett par mål i baken innan man ens hunnit få chansen att anfalla.

Drömscenariot: Inför Europa Leagues slutspelslottning har vi sju engelska lag med, där tre av de är aningen mindre motiverade. Hur skulle klubbarna ställa sig till en sådan situation? Att åka ur vore fiasko, samtidigt som det vore intressant och se hur man ställer sig inför att kunna möta sina rivaler i en cupfinal.

Den gula väggen intar London

Imorgon tar Arsenal an ett, trots reagerande tyska mästare, relativt oerfaret Borussia Dortmund i Champions League. Laget är ungt och inte vana vid Europaspel, något Arsenal i sin tur stolta kan skylta med. Det har inledningsvis varit tufft att varva ligaspel med Europaspel för tyskarna men precis som Arsenal har man ett bra facit i ligan och kommer härnäst från en vinst på Allianz Arena.

Matchen måste ses som väldigt avgörande för Arsenals vara och icke vara i Champions League detta år. Det är ingen match man kan räkna med tre poäng i och man kommer få kämpa hårt för att på egen hand sätta sig i en åttondelsfinal. Det har sett ganska lojt ut i Champions League och jag hoppas fansen verkligen pushar till max imorgonkväll för att få fram en seger.
     En väldigt intressant fun fact när vi ändå pratar om fans: Som regel får tydligen bara bortasektionen 5% av den totala kapaciteten i gruppspelsmatcherna vilket är 3000 platser på Emirates. Läs denna artikel för hela historien. I korta drag är det så att VÄLDIGT många tyskar har blivit medlemmar under kort tid i Arsenals klubb, och väldigt snabbt blev biljetter till matchen sålda till just dessa nytillskott av medlemmar. Intressant är att man faktiskt valt att göra bortasektionen större än vanligt efter det stora intresset och det blir roligt att höra kampen på läktaren. Stor cred till fansen som faktiskt var villiga att gå igenom hela processen för att komma till London och stötta sitt lag.

Matchen
Förra matchen mellan lagen slutade 1-1 efter ett sent drömmål av Dortmund. Denna match kommer se annorlunda ut men jag tror att Wenger vill sätta press genom ett tidigt ledningsmål innan tyskarna har fallit ner på jorden och satt sin prägel på matchen. Genom ett ledningsmål kommer vi ha ett mycket bättre utgångsläge och kan bibehålla bollen, rulla runt och vänta på att misstagen kommer. När Dortmund har bollen och försöker bygga upp ett bollinhav kan vi genom Walcott och Gervinho springa sönder deras backar och spika dit tvåan.
     Trots att det är på bortaplan tror jag Dortmund ser sina chanser att vinna och ta en slutspelsplats, vilket kan öppna upp för Arsenals snabba anfallsspel.

När jag säger snabba anfallsspel menar jag precis det spel Wenger vill ha. Det spel som vi hade under -03/04 och för ett par år sedan med rakare och snabbare bollbehandling. Tekniken finns hos varje individ. Varje gång antingen backarna eller Song/Arteta får in en snabb boll till Ramsey i mitten blir det ett jävla liv. Walcott, Gervinho och Persie springer amok i anfallszon och motståndarna blir som ivriga kycklingar som nästintill börjar skrika och tappa skallen för det uppstår en sådan panik. Nu tror jag i.o.f. att Dortmunds två centrala mittfältare kommer ligga väldigt, väldigt lågt och försvara sin backlinje, men i formen som Walcott och Gervinho är i borde det öppna upp mer på kanterna.

Jag tror på en vinst för Arsenal. Uppgiften blir för tuff för Götze och CO som säkerligen kommer laddade med gott självförtroende men jag tror verkligen inte på en skräll ikväll, vilket en vinst för Dortmund är i mina ögon. Jag tror Gervinho äntligen får göra mål och Van Persie slutar kalaset i andra halvlek med cirka 25 min kvar att spela.

En tysk invation?
Ikväll så kommer Peter-Hill Wood och Ivan Gazidiz enligt tradition sitta ner på middag med Dortmunds representanter och tala hjärtligt om varandra och gosa lite extra. Jag tror nog att våra kära ledare gått en charmkurs i veckan för det ryktas starkt om att det kommer bli Götzeprat. £30 miljoner sägs det att priset ligger på och kan Wenger få ner priset till £25 miljoner till januari kommer det bli ett bud. Men vänta er tuff konkurrens från andra parter. Varken klubben eller Götze behöver en affär så det måste allt bli ett lockande bud. Jag tror att Götze skulle passa perfekt i Arsenal och kommer inte behöva en sekund för att anpassa sig till spelet.

Att satsa £75 miljoner på bänken

"With a huge pricetag comes great responsibility." Eller hur var det nu igen? Ett liknande, möjligen mer känt, citat användes i veckan för vår käre Sepp Blatter. Men skillnaden är inte alltför stor.

Inför gårdagens stormatch i Premier League var det mycket snack kring forne Liverpoolstjärnan Fernando Torres. Långt innan avspark stod det klart att spanjoren skulle värma bänken från start istället för att få chansen att straffa sin gamla klubb inför hemmapubliken. Torres kom som den dyraste värvningen i Englands historia till Chelsea och har visat en otrolig förmåga att visa hur lågt en spelares nivå kan falla i jämförelse med sin topp.

Daglish startade med Bellamy, Rodriquez, Suarez och Kuyt som skulle springa häcken av sig med Adams och Lucas bakom sig. Sett på det stora hela är det väl inga världsstjärnor bortsett från Suarez individuella skicklighet. Möjligtvis med sina duracellliknande inställningar och vilja att löpa tills döden slår dem i ansiktet, och det var även det som skulle ta kål på oljelaget från London. Det mest imponerande var hur Daglish fullföljde sin idé och sin spelplan under 90 minuter mot ett Chelsea på Smaford Bridge. Med Carrol, Downing och Henderson på bänken fick årets och Premier Leagues stora satsningar se sitt lag vinna utan dem. Nu tror jag inte att Bellamy och Rodriguez kommer starta varje match hädanefter men deras inställning och vilja lös hela vägen till oss som satt i TV-soffan. Hur lång tid får Carrol på sig? De pratade i studion om att Liverpool har en stor bredd i truppen där de även kan ändra hur de spelar en match genom att sätta in Carrol för att stångas där uppe. Absolut, men Carrol har, i de matcher jag sett, inte gjort många mål på egen styrka utan på Kuyts och framförallt på hårt jobbande Suarezs skickligheter. Det taktiska vann Daglish med stormsteg.

Under Mourinhos tid var det nästintill omöjligt att hoppas på tre poäng innanför denna borgliknande arena Stamford Bridge. Men trots matchens vikt och bördan som just nu hänger på kaptenen, tränaren och framförallt laget var stödet från fansen långt ifrån imponerande. Tyst under större delen av matchen och i andra halvlek hörde man spelarna ropa till varandra som om de spelade för tomma läktare. Visar fansen sitt sanna ansikte? För vi alla vet att Chelseasupportrarna knappast lider av det ekonomiska läget.

Helgens citat står "experten" Bosse Petersson för när han kommenterade Van Persies mål emot Norwich. Nu ska vi ha i åtanke att denna spelare gjort 13 mål i ligan och närmare 40 under året.

"Det är märkligt hur man hela tiden hamnar på rätt plats vid rätt tillfälle.. men jag antar att det blir så ibland."

EM here we come

Efter gårdagens playoff matcher blev det klart vilka som går vidare till EMslutspel i Polen och Ukraina. Jag har inget emot Portugal och ser de gärna i EM, men tyvärr var det på Bosniens bekostnad. Inga direkta skrällar i övrigt och när vi summerar de fyra potterna kommer det på förhand bli fyra otroligt jämna och tuffa grupper.

Så här ser seedinggrupperna ut:
Grupp 1: Polen, Ukraina, Spainen, Holland

Grupp 2: Tyskland, Italien, England, Ryssland

Grupp 3: Grekland, Sverige, Kroatien, Portugal

Grupp 4: Danmark, Frankrike, Irland, Tjeckien


Ur mitt perspektiv blir det klurigt att få alltför ojämna grupper. Vilket ger härlig kvalitéfotboll under hela försommaren så man slipper spendera tid ute i det gröna och sköna!

Sämsta möjliga grupp: Polen, Ryssland, Grekland, Irland
Kan du hitta en mer ointressant grupp på pappret? Grekland lever fortfarande i EM-feber med sin fruktansvärda fotbollsstil och Irlands "äntligen"-känsla kommer, om de går till kvartsfinal, dö ut av större rovdjur.

Mest ointressanta grupp: Spanien, Tyskland, Grekland, Irland
Paradgång för Spanien och Tyskland som slåss head-to-head vem som blir etta eller tvåa i gruppen. I vilket fall så blir slutspelet inte lätt och förra EM-finalisterna har mycket att bevisa i sommar.

Dödens grupp: Spanien, Tyskland, Portugal, Frankrike
Spanien, Portugal och Frankrike såg svaga ut i Sydafrika. I slutändan vann dock Spanien på minst övertygande vis, om man frågar mig. Denna "dödens grupp" finns i flera möjliga former men dessa lag är i EM för att vinna och det får de visa från dag 1.

Sveriges dödens grupp: Spanien, Tyskland, Sverige, Danmark 
Spanien och Tyskland kommer även i denna grupp att förvänta sig att gå vidare med en avgörande match sinsemellan. För Sveriges del är Spaniens press tok för hård så som det ser ut i dagsläget, och Tysklands vinnarskalle och individuell skicklighet klarar vi aldrig av. Att möta ett taggat Danmark i EM skulle jag älska att få se, men jag tror inte landslaget brinner lika mycket för uppgiften.

Så hur tror jag det går? Mitt hjärta säger andra saker än förnuftet. Som så ofta förr i mästerskap vet vi aldrig vad vi får se för form och klass är inte samma sak som i klubblaget. Många nationer har klass, och bibehåller den länge. Men man kan gå som titelkandidat i 10 år utan att faktiskt vinna och jag skulle kunna se Spanien, Holland, Tyskland och Italien vinna EM. Hjärtat säger Tyskland men förnuftet säger faktiskt Spanien.


Målsprutande av Portugal som vann övertygande med hela 6-2 hemma i Lisabon. Ett par otroliga mål.

 
Veckans snyggaste
Det står helt klart Tyskland för med sitt ticktack-spel som ledde till 3-0 mot Holland. Triangeln Muller-Klose-Özil stod för alla tre målen som allihopa kandiderar för veckans snyggaste.

 
Kan inte annat än garva åt prickskyttet.

1968: 15882 dagar jag inte kunnat byr mig mindre om

Detta eviga snack om Sveriges svit mot England. Är det inte typiskt svenskt att håsa upp något till himlen? 43 år sen var det sist England vann mot oss (12 matcher). Det är självklart en bragd och vi har även klarat det i modern tid. Men vi hade heller aldrig förlorat mot Ryssland inför VM 2008 och vi har sällan blivit så utspelade.

Statistiken som säger att vi är bättre utan Zlatan däremot, den är färsk och tydlig. Att ha en kapten som inte verkar vilja vara där, att hela tiden söker motivation och ambitioner att sträva efter är inget brott, men att spela för landslaget med bindeln borde vara motiverande nog i mina ögon. Varför är han annars kapten utöver att leda oss till förlust?

I övrigt går det inte en enda artikel, intervju, analys eller debatt  utan att bland in Zlatans bok. Jag är intresserad av att läsa den, veta vad han har för självbild den där mannen. Men att se all hype, och faktiskt ha chansen att läsa allt online gör mig mindre sugen. Vill jag ens ha den i min bokhylla?

Ärligt talat är jag inte kritisk mot boken, det står säkert mycket vettigt, mycket likt en vanlig självbiografi med uppväxten, galenskaperna, karriären, dramat, intrigerna. Välkommen till livet, du har mycket kvar. Jag är bara trött på smörjan.

Vilket som! Sverige möter England på Wembley ikväll och jag måste säga att jag börjar bli taggad trots att det är en svensk Landskamp. När såg man en sist? Wembley är en fantastisk arena för vilken spelare som helst att spela på. Det är stort för Sverige, men inte alls för ovant för de meriterade och erfarna engelsmännen. Jag säger, kicka Ibra direkt och sätt in han i andra halvlek, för inte vågar Hamrén ta ut sin kapten om det inte är högre makters direktiv som brinner i nacken på honom. Även om spelet ser precis ut som det vi förväntar oss att det kommer göra med Zlatan där framme.

     Zlatan har ryktats till England tidigare men det blev icke fallet. Jag tror att större delen av det engelska folket inte har en aning om vad vår kapten är kapabel till, med stor, stor underskattning i tankarna. I vilket fall som helst måste vi akta oss i försvaret. Med kantspelarna Young och Walcott kan det bli rabalderfärd i försvaret. Dock är jag inte orolig med Olsson och Mellberg i försvaret och jag tror det blir de som får rädda oss kvällen ut. Mot England var Lampard och Jones väldigt segkörda i mittfältet enligt mig och håller sig Kim ifrån Parker kan det öppna mycket för Sverige. Jag ber till fotbollsgudarna att Milner inte kliver ner i mittfältet, för den människan kommer springa sönder oss.

EM
När vi ändå var inne på ämnet kan vi säga att EMlottningen är bäddad för alla sorters scenarior. Vi kan på förhand nästan ha ett slutspel klart i utbyte mot en del dödens grupper. Vore väl underbart med Spanien, Tyskland, Sverige, Frankrike? Då skulle vi få se på lite nerver hos Spanjorerna det är jag övertygad om.

Back on track
I helgen drar ligan igång igen och det ska bli så underbart. Det börjar närma sig stormatcher med Arsenal-City nästa vecka och som det verkar bli får härliga godhjärtade vän Samir Nasri bli frånvarande från matchen. Himla synd att inte få höra 50 000 busvissla och bua ut honom i 90 minuter. Stackarn.

Krönika; Fenomenet fotboll

Det finns många hål inom fotbollen, frågor vi aldrig får svar på. Men det är också dessa frågor som ger fotboll en charm, en mystik som aldrig går att förklara. Fotboll är som en konstant utvecklande tecknologi eller den värsta berg-o-dalbanan i utförandet av "trial and error".

Spelarna, hur de är på plan, utanför plan, på träningar, mot tränarna är bara hål o stor mån. Tänk er själva hur det är i ert lag. Ni pratar om er tränare med andra, ni pratar med er tränare om er roll, spelet och åsikter ni har efter en match. Sådant vi sällan ser under 90 min om vi inte vet vart vi ska titta. Vi glömmer ofta att spelarna är bara människor med känslor och med ett vardagligt liv, men man märker om en spelare har hjärtat på plats gentemot fans och klubb. Det är där yrkesrollen tar över. Något många aldrig kommer kunna förstå, hur det är att leva på sin hobby.

På senare tid har social medier i form av twitter och tonvis av intervjuer gjort det lättare för den vanliga människan att komma i kontakt med alla dessa proffs, dessa ikoner som syns av tusentals, kanske miljoner tittare varje vecka. Vi får en bredare bild av hur deras liv är, vilket åtminstone jag tycker är otroligt intressant just för att ett proffesionelt liv inom sport är ett liv så långt ifrån en "vanlig" persons liv, som mitt.

Det vi sällan förstår eller ser framför oss är hur klubbarna styrs och vad som händer innanför ramarna. En fotbollsklubb är ett mysterium och väldigt, väldigt sällan är saker och ting skrivet i sten. Svaren på intervjufrågor är mediatränade och blir sönderanalyserade, tydda ur olika perspektiv och aldrig glasklara. Konspiration, mutor, uppgörelser, interna bråk; saker många klubbor blir uthängda för men vad är sant/falskt? Media hjälper oss att fylla en liten skara av dessa hål, dessa frågor vi har som dagligen kretsar runt fotbollen. Journalister och bloggare har med hjälp av sin egen nyfikenhet, list, brors-dotters-kusins-pojkväns-mamma liknande kontakter, fått mig att se den bredare bilden av min så omtalade och älskade klubb. Kryphålen finns överallt och vi små människor är alltid nyfikna på vad som försigår hos de stora människorna. Alltid lusten av att veta mer, precis som historiker och forskare ställer vi alltid dessa miljoner frågor.

Pratar vi för 15 år sedan köptes inga spelare för hundratals miljoner, lönerna var leverbröd, men för många ingen lyx eller glans, det som var en tanke igår är verklighet imorgon och det som var framgångsrikt och stort på en plats, var katastrof på en annan. Hela tiden rör sig fotbollen utefter nya idéer och innovationer. Alltmer vill vi fans, supportrar komma närmare det fenomen som får våra kroppar att kura ihop sig som ett svart dystert russin, för att nästa sekund flyga upp i luften som en raket på nyår.

     Precis som det samhället vi lever i kan en enda person få oss att tappa tron på vad som är rätt och fel, för att verkligheten sedan ska bli frälst av en aktion vi aldrig kommer glömma, en aktion som frälser en hel nation eller ett helt folk. En match är aldrig 90 minuter lång, den varar i 24 timmar, en vecka, en månad, eller i vissa fall så avgörande att utgången påverkar flera år efter slutsignalen har gått.

Exkluderat religionen, kan jag med säkerhet säga att det finns inget i världen som kan få fattiga, rika, svarta, vita, gula, ledsna eller glada personer runt om i världen att känna samma känsla i så bara för en sekund, som fotboll kan. Det är ett fenomen utanför naturens lagar.

Idag jublar de. Imorgon slåss de

Det kan väl inte ha undgått någon att Berlusconi börjar se slutet på sin tid vid rodret. Högst kontroversiellt kan man tycka det är att han faktiskt suttit kvar trots allt runt omkring honom, och Italien som helhet. Men det bästa som kan hända är väl antagligen att få honom avskedad innan det är försent, innan man hamnar i Greklands situation. Jag kan känna att det påverkar något helt annat också väldigt mycket; Serie A. Tänk er om arbetslösheten och skatterna ökar, vad skulle då hända med publiksiffrorna som redan är läskigt låga i jämförelse med andra ligor? (dock p.g.a. flera olika anledningar utöver ekonomin) Italien har redan hamnat efter med tanke på att detta år endast ser tre lag som går vidare till Champions League.

Jag kan tänka mig att det blir större klyftor mellan större och mindre lag, alternativt det omvända. De större lagen kommer kunna behålla många av sina spelare men de mindre lagen kommer bli sönderköpta och ha svårt att fylla på, pengarna kommer inte finnas.

Men egentligen, hur många "stjärnor" köptes till Serie A detta år? Spelare som Vucinic, Aquillani, Pirlo, Inler, Mexes + ett par fler är inga världstjärnor och gick mellan lagen i Italien. Bojan, Osvaldo, Gago, Forlan, Vidal m.fl. är spelare som kommer utifrån men är inte heller några världsstjärnor enligt mig (Har jag glömt någon?). Möjligtvis att Steklengburg är den enda. Istället lämnade spelare som Pastore, Eto'o och Sanchez för nya utmaningar.
     Hur mycket jag än vill nämna Klose som världsspelare kommer han aldrig bli bättre än vad han är nu med sina 33 somrar i bagaget. Och Heinze vill jag bara skratta åt.

Är detta en ny trend vi ser i Italien? Jag vet inte. Jag tycker inte att man ska dra för snabba slutsatser eller svängar kring Serie A och dess framtid, men den ser väldigt osäker ut. Dock ska det tilläggas att Italien inte får den uppskattning jag anser att de förtjänar för det är en väldigt intressant liga. Inte minst nu när lagen kommit närmare varandra och kampen om titeln och Europaplatserna är tätare än någonsin.

Juventus och Roma har med sina nya ledningar, ägare, arenor och allt vad det är visat stor ambition och har en ljus framtid, men jag har redan smutskastat Roma för deras så kallade "satsning" med en oerfaren tränare, lagköp som får Sunderland att glänsa och en ikon som närmar sig korgstolen med cigarr i handen.
     Juventus har börjat väldigt positivt och starkt och spelar som ett lag nu jämfört med tidigare år och med sin fantastiska arena kan det bara bli gott framöver. Vi kanske ser ett tronskifte med Juve återigen uppe på pallen, men jag är väldigt tveksam till hur det kommer se ut i Europa nästa år för den gamla damen.

Hur mycket vi än säger "alla lag kan slå varandra", och hur sant det än är, kommer vi aldrig kommer ifrån att det endast finns fyra Premier League vinnare på tjugo år.
I grund och botten tycker jag att ska man följa en spännande, jämn, tuff nationell liga; Då ska det vara Serie A alla dagar i veckan. Om man inte är för Allsvensk fotboll dvs. Förhoppnigsvis kan Italien passera La Liga snart för usch och fy och nej på den "ligan" som innehåller två lag och lite överflöd.

Två fotbollsdöda veckor

Nu har vi kommit till nästa landslagsuppehåll. Då är det bara att förbereda sig på nya skador och trötta ben efter helgens meningslösa och totalt ointressanta landskamper. Jag vet inte ens vilka matcher det är som spelas, faktiskt ingen aning. Jag vet att England spelar mot Sverige nu i höst, men är det nu i helgen? Don't give a rats ass.

Ett kontroversiellt derby
Gårdagens Londonderby utspelade sig på den klassiska arenan Craven Cottage som vi hoppas få möjlighet till att besöka i vår. Gästerna Spurs kom på besök med en förlust senast i Europasammanhang, dock lyckades inte Fullham få ner Totteham på jorden trots 28 (hörde jag tränaren Jol nämna) "attempts towards goal". Att matchen slutade 3-1 är ett mysterium, men bevis på fotbollens obesvarade sanningar, efter att Tottenham haft två lägen i första halvlek, satt båda och var sedan pressade konstant från minut 45-92. I slutskedet gjorde inte bara Friedel en makalös räddning med handen, utan Walker ville inte vara sämre och både räddade, kontrollerade och rullade omkring med bollen i famnen utan att varken linjedomaren eller huvuddomaren Atkinson såg vad som skedde. Att sen inte Fullham lyckas sätta dit den är bara bevis på varför laget ligger i botten.

In other news
Wigan borde åka ur, ur, ur Premier League. De gör ingen glad med deras torra arena och försvar som jag utan problem hade platsat i. Jag har bett i två år nu på att de ska åka av men lik förbaskat stannar de kvar. Jag ska komma på något riktigt dumt att göra om de håller sig kvar. Bada i sergelfontänen på jul eller liknande. Ja, bada.

Carrol är en sådan otroligt okylig striker. Möjligtvis den kallaste anfallaren i Premier League efter Chamakh. Nu kanske jag tog i lite, men med tanke på att Carrol kostade närmare 400 miljoner för Liverpool börjar man ändå undra. Har fansen tappat hoppet eller håller den höga prislappen honom fortfarande som "talang"? Han får chans efter chans men har en formkurva likt Diabys "jag kör tre osannolikt grymma matcher om året för att vara en betongklump i 20 och skadad resterande 20". Missen från i helgen höll mig skrattandes under lång tid. Redan en klassiker.

"And I still think Arsenal are the most beautiful club in ­England. At Man City and Chelsea, they will never have that class and style. Arsenal have the most ­amazing stadium, they have a style of play, they have a ­beautiful shirt – in every way I consider Arsenal as the ­ultimate football club. It is the club where Robin belongs." -Marco Van Basten.

Många fina ord av en av Hollands största spelare, som vid flertal tillfällen jämförts med Van Persie. Den legendariska Ajaxspelaren har en mycket god kontakt med Wenger och det sägs att han nyser på en framtid som coach för vårt älskade Arsenal.


Hemska scener från Iransk fotboll där domaren blir gång på gång attackerad av såväl spelare som supportar. Det hade kunnat sluta mycket värre om det inte vore för personerna som agerar sköldar åt huvuddomaren.



Jag avslutar med highlights från Utrecht-Ajax som slutade hela 6-4 till hemmalaget efter tre fruktansvärda tabbar av Ajaxmålvakten. MOTM för Utrecht?

Mer av Arsenal

Nu har jag bloggat hit och dit, om allt mellan himmel och jord. Men nu ska det bli lite Arsenal.

I veckans spelades ännu en match mot franska Marseille, denna gång i London. Matchen var lik den första med torr energi men målen och poängen fanns där att hämta, bara Arsenal drog upp en växel till. Växeln kom men utnyttjades inte. Trötta efter Chelseamatchen sa de, dålig ursäkt säger jag. Ska man ligga i topp kan vi räkna med att stormatcherna varvar varandra i vår när det börjar nafsa CL och FA Cup slutspel mot topplagen. Gruppen är fortfarande där för att vinnas. Hemmamatchen mot Dortmund blir avgörande där vi håller på att Olympiakos kan hålla igen mot Marseille.
     Vi får inte komma 2a. Vi vet hur det gick förra året. Dock har vi starka lag i andra potten med men våra förutsättningar stärks nämnvärt med att komma etta.

Igår gästade West Brom Emirates där förväntningarna var höga, speciellt med Almunia ur mål. Dock är han tillbaka i truppen vilket kändes nära nog för att kunna ställa till det åter igen. Men Arsenal gjorde det enkelt och lät inte Brom ens komma nära mål. 2-0 i halvtid, 9-0 i skott och 71%-29% talade sitt tydliga språk. Matchen slutade 3-0 och nollan är viktig och trepoängaren desto viktigare. Det blev inget tabellkliv eftersom lagen ovan (förutom Liverpool) själva inkaserade vinster. Det viktiga är att vi håller jämna steg, vi har ett, på pappret, lätt schema fram tills i början av december då vi gästar Manchester City. Vi måste fortsätta mala på och föra in spelare i laget.

Vermaelen är tillbaka och det är väldigt bra att kunna växla mellan våra tre starka mittbackar. Jenkinson har kommit igång enormt och springer som en oxe på sin högerkant. Han tar efter Sagna det ser man. Han kan dock lugna ner sig lite tycker jag och värderar inte alltid lägena speciellt bra. Arteta och Gervinho är snart cementerade i laget, Santos och Mertezacker lär sig inte lika snabbt men har mycket tuffare roller att spela. Vad har hänt med Gibbs?

Men vi klättrar, vi tar oss vidare och spelet känns precis som det vi hade för ett par år sen, det som alla förknippar laget med. Ligacupmatchen mot City blir väldigt intressant och jag undrar verkligen hur Wenger satsar med tanke på att om City luftar sina avbytare och "reserver" får de en elva som är i klass med vår första.

Avslutar med:

WE DON'T NEED BATMAN... WE GOT ROBIN!"

United we are strong

Rasism finns överallt runtomkring oss och var en gång i tiden runtom fotbollen i mycket större utsträckning, främst från fansen mot utländska spelare men det har tagits hand om på ett starkt sätt av FIFA. Men under de senaste veckorna har Fabregas, Suarez och framförallt Terry anklagats för att ha uttryckt sig rasistiskt mot respektive Kanoute, Evra och Anton Ferdinand. Fabregas och Kanoute gick själva ut och talade om för allmänheten att de löst saken sinsemellan men affären kring Suarez har dött ut en aning. Men det är nu bekräftat att en utredning har inletts mot Liverpoolanfallaren som vid upprepade tillfällen ska ha kallat Evra för diverse namn under 1-1 matchen på Anfield.
     Men den mest omtalande situationen är den om Terry, som själv först helt dementerade anklagelserna och påstod att allt var ett missförstånd. Men efter att QPR bestämt sig för att anmäla Chelsea- och Englandkaptenen har det blossat upp ytterligare. De senaste rapporterna har varit oklara till hur Terry ställer sig i frågan, men en aning osäkert vad jag förstår.

Jag har själv sett videon, som verkar en aning suspekt men något sa Terry som inte Ferdinand tyckte om det är helt säkert. Jag vet varken in eller ut, men jag tror inte Terry sa det han påstås ha sagt. Dock skulle det inte förvåna mig om denna helgonförklarade man faktiskt yttrat sig rasistiskt. Han har varit i blåsväder tidigare och har även blivit av med kaptensbindeln för England sist han hamna i en skandalhärva kring otroheten med Wayne Bridges fru. Detta är dock så mycket värre.
     Vi säger att Terry blir fälld och åtalad, Chelseas kapten har då blivit fälld för rasism, något som x antal spelare i Chelsea borde känna sig väldigt illa berörda av. Cole, Malouda, Drogba, Bosingwa, m.fl.

Fansen visade trots allt att de står bakom sin kapten genom att på bortaplan i tisdags sjunga chants om Anton Ferdinand. Smutsiga, skamliga och patetiska personer som jag hoppas får sota för sitt agerande. För att Terry ska komma ur detta helvete måste han ha ett enormt stöd ifrån sina spelare och sin coach och efter chockfallet i lördags mot Arsenal ligger han inte bra till och jag är väldigt fundersam kring hur fans ställer sig till saken. Speciellt om spelet fortsätter som det gör.



Delar med mig av ett desto roligare klipp taget från förra veckans match mellan Romaniei Optimi och Otelul Galati i den Rumänska ligan.

Spana in från 2.00.


 Killen lägger en bra straff men har otur nog att se bollen gå i innerstolpen och ut.
"Vafan du måste skämta?!"
*Tittar sig runt med händerna över huvudet*
"Vänta lite... det här ser ju bra ut.. Äh jag testar."
*Bissa. Mål*

Och sen händerna bakom öronen; "Jag hör er inte". Underbart.

Fifa Ballon d'Or

Som många av er vet släpptes den slutgiltiga 23manna listan för det prestigefyllda Ballon d'Or priset. Jag fick för mig att de tagit bort det priset helt och bara använder sig av Fifa Player of the Year. Men där hade jag tydligen fel. Är det fortfarande reportrar som röstar eller är det något nytt system? Hursomhaver.

Jag kollade igenom listan, och redan förra året lyckades FIFA förvåna som vi blir alltmer vana vid. Sneijder vann trippeln, VMs guldboll och tog sig hela vägen till final och var bara några centimetrar ifrån att ta hem guldet med den avgörande passen. Messi däremot som raderades ut i CLsemin av just Sneijders Inter och var totalt anonym i VM vann med en knapp plats över sin lagkamrat Iniesta. En Iniesta som genom sitt avgörande mål i VM finalen tog sig till en andraplats. Sensationellt kan man ju påstå. Men hade Sneijder spelat för Barcelona hade han vunnit priset som det vore lördagsgodis.

Vidare till detta år! Vi ska nu ha i åtanke vad som hänt under året, VM är inte med i leken, men det har dock spelats ett Sydamerikanskt mästerskap. Nu kollar vi listan på 23 man nedan.

Eric Abidal, Karim Benzema (France), Sergio Aguero, Lionel Messi (Argentina), Iker Casillas, Cesc Fabregas, Andres Iniesta, Gerard Pique, David Villa, Xabi Alonso, Xavi (Spain), Cristiano Ronaldo, Nani (Portugal), Dani Alves, Neymar (Brazil), Samuel Eto’o (Cameroon), Diego Forlan, Luis Suarez (Uruguay), Thomas Muller, Mesut Ozil, Bastian Schweinsteiger (Germany), Wayne Rooney (England), Wesley Sneijder (Netherlands).


Här kommer min lista (ändringar i rött):

Sergio Aguero, Lionel Messi (Argentina), David Silva, Andres Iniesta, Gerard Pique, Xabi Alonso, Xavi (Spain), Cristiano Ronaldo, Nani (Portugal), Dani Alves, Thiago Silva (Brazil), Samuel Eto’o (Cameroon), Edison Cavani (Uruguay), Manuel Neuer, Mario Gomez, Mesut Ozil, Bastian Schweinsteiger (Germany), Wayne Rooney (England), Robin Van Persie (Netherlands), Radamel Falcao (Colombia), Nuri Sahin (Turkey), Vincent Kompany (Belgium), Nemanja Vidic (Serbia), Di Natale (Italy)

Ja jag har tagit med 24 spelare, det är jag väl medveten om. Men då kan väl FIFA få något att bita i inte sant?

Den självklara målvakten från förra åren är tysklands Manel Neuer som på egen hand (händer) tog Shalke till semifinal i Champions League. David Silva, som enligt mig borde blivit PL:s Player of The Year, tog tillsammans med Vincent Kompany Citys dit klubben ville under 10/11. Bland de mest tongivande spelarna i England, och fortsätter på samma sätt.

Thiago Silva skrev in sig som en av världens absolut bästa mittbackar och styrde försvaret med järnhand i Milan, bästa försvararen under förra säsongen. Nemanja Vidic mästrade kaptensrollen i United på bästa sätt och både United och Milan hade haft det betydligt tuffare utan dessa två giganter.

Cavani bytte till Neapel för att följa Maradonas fotspår, och som han gjorde det. Stänkte in mål, och inte bara mål utan konstant avgörande mål som tog Napoli till Champions League och stämplade sig själv som en komplett anfallare.
     Mario Gomez tog platsen före Müller för mig eftersom Gomez blommat ut till den bästa målgöraren i Europa. Får antagligen röra bollen 1-2 minuter under en match och använder dem väl. Med alla stjärnor i laget är det alltid han som sticker fram i slutändan och sällan behövs det många chanser.
     Falcao är en blandning av de innan nämnda anfallarna som gör mål på alla sätt och tog med sin 40+ mål Porto till en historisk trippel.

Van Persie är den perfekta #10 men gör mål som en #9. med 33 mål på 37 matcher under 2011 kan endast Ronaldo och Messi mäta sig med holländarens facit.

Di Natale är lite av en outsider kan man tycka och hade Udinese tagit sig till Champions League hade han troligtvis varit med på listan från FIFA men många anser nog att Sanchez går före här, men utan Di Natale hade Sanchez aldrig fått utdelning för sin briljans.

En annan outsider är Nuri Sahin, som hade hård konkurrrens från Mario Götze av mig men efter succésäsongen i Dortmund och flytten till Real var det ganska självklart för mig att detta underbarn skulle vara med. Otrolig potenial som mittfältare med både defensiva och offensiva attributer. Lik lagkamraten Alonso som är en klass för sig.